Aj-ont

I min vilja att utnyttja det härliga höstvädret, när det väl gjorde sig besväret att dyka upp några timmar i måndags, blev det tydligen lite för mycket av det goda för mig. Fönsterputsning efter ett träningspass i gymmet och en kortare promenad satte abrupt stopp för all träning framöver, åtminstone sådan som kräver kraftfullhet och styrka. Ett brännande hugg i ryggen fick mig att stanna mitt i steget i en onaturlig Quasimodo-lik ställning, aj, aj, aj... Gick en kort promenad på 20 minuter igår, följt av säkert dubbelt så lång stretch. Ska försöka mig på samma sak idag. Känner jag ingen bättring imorgon får jag kontakta sjukgymnasten, eller också borde jag förstås ringa redan idag... Hade även behövt gå till en massör som kan tänka sig att knåda sätesmuskler och fiolsträngslika bakre lårmuskler, för även om det är ryggslutet som just nu smärtar diskbråcksont likt, känner jag samtidigt att det är rörligheten i höfter (eller bristen på den) och alltför korta bakre lårmuskler som triggar problemet denna gång. Ont som bara den gör det i alla fall och ni som känner mig väl förstår naturligtvis att det inte behöver gå många minuter av smärta innan jag saknar träning och rörelse... Hatar kroppsliga bestraffningar! Gissar, eller är förstås ganska övertygad om, att orsaken heter 3,4 km joggrundor i Dammekärr. Typiskt mig att tro att jag är odödlig bara för att ryggen inte krånglat på ett tag och därmed fullständigt ignorera läkares och sjukgymnasters fullständiga utdömning av löpning för min del. Finns det inget brosk mellan kotorna så finns det ju inte och det skulle ju inte komma tillbaka heller sa de ju, men tja... sån är jag. Vill ju inte tro att något är för evigt. Men framöver ska jag hålla mig till mina raska promenader och stavgångsövningar. Löpning får jag helt enkelt överlåta åt andra, även om det är svårt att övertyga hjärnan om det kroppen säger. Det här får bli ett löfte, får nu bara hoppas att jag snabbt känner mig bättre. Suck! Nedstämd.

Vad 17 har vi gett oss in på?!

Har ägnat den sista halvtimmen åt youtube-klipp från Marcialonga och diverse inlägg om loppet på träningsbloggar och sitter nu här med en övergripande känsla av total RÄDSLA! Vad 17 har vi gett oss in på, frågar jag mig högt, som om någon skulle komma med något svar. Med kommentarer som "för oss utanför elitled väntade inte annat än mjuk snö av strösocker-karaktär", "kaos med milslånga köer uppför, om än endast lilla motlutet", "värsta slalompisten nedför med puckelpist, isbana och omkullfallna åkare och brustna stavar överallt" och "en kilometertid på 17 minuter uppför den sista monsterbacken" (att jämföras med min snittid på 4 minuter/km i tjejvasan), kan man ju inte bli annat än livrädd! Och då ska tilläggas att det på samtliga bloggar jag tagit del av rapporterats om utmärkta förhållanden på startlinjen, bra temperatur och välvallade skidor... Känner mig för första gången riktigt skraj inför uppgiften. Kan just nu inte ens förstå hur jag tänkt när jag skrivit att jag längtar efter detta vansinne, än mindre hur jag ens kom på idén att anmäla oss...

Waaaaah!

Om...

Söta L, bäst att sätta tankarna om Marcialonga på pränt, så att vi kan återkomma till resonemanget under vinterns träningspass och förhoppningsvis kunna utvärdera om målet varit rimligt eller ej när vi gått i mål den 27 januari:

Om vi lyckas hålla en snitthastighet på 5 min / km i Marcialonga innebär det en sluttid på 5:48 och en topp 50/60-placering i D40/49-klassen samt D30/39, bland damer totalt top 200 för båda. Håller vi tiden och endast vill jämföra oss med svenska åkare räcker tiden till en top 15-placering i D40/49 resp. en top 7-placering i D30/39. Det låter väl inte så pjåskigt?

Till kända faktorer bör läggas att man under 2012-års race hade fantastiskt fint väder och förmodligen ganska hårda spår, men om det inte är alltför eländigt under vår framfart tror jag nog att tidsmålet ska vara fullt rimligt. Sista stigningen kan naturligtvis sätta grus i maskineriet och sänka medelhastigheten, men vi får väl helt enkelt se till att vi har minuter till godo innan vi kommer så långt...?! (eller i nödfall se om vi lyckats hålla måltiden fram tills stigningen!)

Ska bli kul det här!

Fy fan...

...är så jävla arg efter ett mail från Davids skola sent ikväll. Är oerhört upprörd över skolans oproffsighet och nonchalans och kommer att kräva svar på tal, var så säker. Hu, fattar inte hur jag ska kunna somna, men garanterar att både lärare och rektor kommer att ställas till svars imorgon. Lätt att komma med förändringar veckan efter skolinspektionen varit på besök och man försökt visa upp en snygg fasad - vågar lova att detta kommer att få konsekvenser. Inte läge att bråka med mig...

Lerigt i finalloppet

Igår gick finalloppet av stapeln, med både Martin och David på startlinjen. David kom 2:a i P10-klassen och hade även blivit placerad som 6:a i P12 om han tävlat där - wow, vår kämpe! Han gjorde ett helt fantastiskt lopp i leran och slog många 12-åringar som han aldrig varit i närheten av förut, ledde dessutom loppet (trots att 12-åringarna startade samtidigt) vid passeringen där Martin stod efter ca 600 meter. Ska bli spännande att se hur han står sig i vinterns friidrottstävlingar på just denna distans (600 meter), där han kommer att ställas mot västsveriges främsta i P10-klassen. Trots lera upp till öronen var det en strålande glad David som kom i mål, glad över att ha fått jaga 12-åringar på snorhala stigar och dessutom ha fått slå en av Sveriges främsta tjejer i F12-klassen och varit bara stegen efter tjejen som vunnit allt i F12-klassen i Sverige i år. Ska bli spännande att fortsätta följa vår lilla fighter-killes fortsatta resa och hoppas att han får förbli skadefri.

Martin var också ute på ett mycket spännande äventyr i 19 km bitvis eländig terräng. Löparna som kom i mål var i princip oigenkännliga till följd av all lera som täckte deras kroppar. Tiden 01:38:09 var maken förstås oerhört nöjd med, ännu mer nöjd över att han var till synes oberörd när han korsade mållinjen. Hmmm, får nog lägga på ett kol så att han inte får ett alltför stort försprång i längdspåret när snön kommer!

Ja, det var en härlig dag, om än oerhört blöt. Regnet vräkte ned och trots skaljackor och lager på lager var jag blöt in på bara skinnet efter mindre än en timme. Men oj vad kul det är att stå och heja!

Heja, heja, mina bästa killar!

Vill ha vinter!

Gladdes så åt  snökornen som låg på marken i Småland under helgens besök, de härliga minusgraderna och det fina vädret. Så vaknar man upp till regn och blåst ännu en måndag och känner bara BLÄ! Hatar detta eviga regnande - börjar på fullt allvar överväga en flytt till kallare breddgrader!

Bland det dummaste jag hört

Trots att jag själv inte har Facebook undgår jag naturligtvis inte helt denna digitala värld av (till stora delar) fullständigt nonsens! Sanna och Martin delar gärna med sig av dagens sämsta inlägg och inte sällan ställer man ju sig frågan, vem f-n bryr sig?! För jag menar, på en skala från ett till hundra, hur intressant är det att läsa att x sitter i soffan med lillgrabben medan frun är och tränar, vilken spritsort y korkar upp fredag kväll för att fira helgen (snacka om att hitta anledningar till att få supa till!), att z sitter och väntar på att veckans bästa såpa ska börja på TV eller något annat fullständigt menlöst?! Än värre är att allt ska gillas till höger och vänster - vissa verkar ju dessutom på fullt allvar bedöma sin egna viktighet utifrån hur många likes de får... suck! Sådant gör mig nästan allergisk!

Och veckans värsta kommentar från en av mina vänner, som också reflekterade över FB:s inflytande på människor: "Grattade henne via sms, men kom på att det även var bäst att skicka en kommentar via FB, så att alla andra ser..." Själv grattar jag människor för att jag själv vill, inte för att alla andra ska se att jag gjort det. Sedan är det förstås toppen att FB talar om när någon fyller år, men då gäller det förstås att man är inloggad den dagen...

Förstår ungdomars framfart på forumet med chat och annat, även funktionen att hålla kontakt med nära och kära i när och fjärran, och självklart är det kul att läsa om vad människor man känner gör, deras framgångar, dalar och toppar, men inte om det endast handlar om en rapport från soffan...

Menar inte att det är mer intressant att läsa om min träningsfrenesi på min blogg, men sanningen är att det jag skriver på bloggen i allra första hand är tänkt som min egna digitala dagbok och förhoppningsvis ger eventuella läsare en bild av mina tankar och funderingar, förhoppningsvis med lite mer djup än om jag rapporterat att jag satt i soffan, tittade på film x, eller just korkat upp en kall... (ingen större risk eftersom jag a) sällan sitter i soffan, b) nästan aldrig kollar på film och c) definitivt aldrig korkar upp en kall!)

Och en avslutande reflektion:
När Martins kompis via FB lät omvärlden veta att han firade höstens första brasa i kaminen med ett halvt dricksglas whisky en söndag eftermiddag, och därpå fick jag vet inte hur många likes - vad sänder det då ut för signal från dem som gillar? För inte 17 är det väl så att alla dessa människor på fullt allvar tycker att det är "normalt" att dricka starksprit en söndag eftermiddag?! Eller är det bara jag...? (för att använda ett återkommande uttryck från karikatyren på en känd svensk B-skådis i kanal 5:s Partaj!)

Inser att detta inlägg säkert kan reta en och annan, så förlåt...

Nu är det klart!

Nu har alla fyra fått bekräftelse på start i Marcialonga. Tillsammans med det fina höstvädret blir det ju en perfekt start på helgen. Imorgon är det tre månader kvar till start, så nu får vi hoppas att snön snart gör sin entré.

Jag har fått startplats!

Det är verkligen sant - jag har fått en startplats i Marcialonga. Än så länge har övriga 3 i resesällskapet inte kommit upp i startlistan, men jag hoppas att det löser sig under dagen.

Strålande glad!

...och David blev 2:a!

David blev förresten 2:a i lördagens lopp i Sävedalen i P10-klassen, bara 2 sekunder efter vinnaren (som för övrigt var vinnaren i P10 i Lilla Göteborgsvarvet). Var en mycket nöjd kille som gick upp på pallen och strålade klarare än solen (som återigen lyste i sin frånvaro) när han mottog den fina pokalen. Dessutom kul att se alla andra killar i löpgruppen som gratulerade David, fastän man hade kunnat tänka att det skulle svida lite från att bli slagen av en minderårig. Kul att David har vänner som er, som uppskattar en klapp på axeln och gärna ger en tillbaka. Även tack till SAIK för en förträffligt ordnad tävling.

Och grattis till min älskade make förstås, som slog pers på milen när han sprang i mål på tiden 46.31. Hade han haft min vilja och gillat total utmattning som jag, gissar jag att 40-minuters gränsen varit inom räckhåll. Vi får väl se framöver... ska nog fortsätta drilla honom! :)

...så slog det mig plötsligt...

...att njutning verkligen ser olika ut, beroende på vem som definierar begreppet. Medan träning i alla dess former är ren och skär njutning för mig, anser många säkert vara pur idioti. Skönt att smaken är som baken - träningsbar! :)

Just nu på min absoluta njutningslista:
- stundande skidsäsongen
- Sportlife i Nol (heja er!)
- switching
- långpromenader i höstrusket
- vitlöksfräst spetskål
- snöprognoserna i norr
- vitkålssoppa
- cx (fast release 6 var bättre!)
- clementiner (som numer säkert mer korrekt kallas satsumas)
- sushi
- barnens alla aktiviteter
- kvalitetstid i stugan
- hallon (SMASKENS!)
- turkisk och grekisk 10% yoghurt - den perfekta frukosten
- sol

Just nu på min absoluta NOT-lista:
- löpning (tyvärr, hade önskat att jag kunde...)
- potatis (har helt tröttnat på denna knöl)
- bröd (magen kollapsar och jag misstänker glutenintolerans - måste kolla upp...)
- alla former av svensk yoghurt (vilket blask - får det ens kallas yoghurt?!)
- missunnsamma människor (finns alltid med på denna lista, oavsett listans varande eller icke varande)
- regn (fått nog)
- bananer (när ska Kvantumserien sadla om till 1 kg clementiner?!)
- jobb (tråkigt omotiverad...usch!)
- tvätthögar
- TV-serier (undrar vem 17 som hinner följa allt... eller vill?!)
- Sportlife i Nödinge (vilket sunk!)
- kratta löv (gillar bara att kratta prasslande höstlöv i solsken)
- Parken Zoo (och alla andra idioter som inte fattar att med djur följer ansvar)
- de nattliga intrången i våra uthus (respektera andras egendom för h-e!)
- Nödinge (just nu bara så trött på detta samhälle... ja, ni skulle bara veta...)

Näpp, dags att möta David i skolan, hem och göra läxor och laga mat innan det blir dags för träningar igen. Tjohopp!

Pengarna dragna från kontot...

Trots att pengarna nu dragits från mitt konto och Marcialonga-kansliet skrivit att de kommer att skicka ut startbevis i slutet av oktober, vågar jag fortfarande inte ropa hej, men tummarna håller jag fortsatt lika hårt. Att få en startplats är just nu ett av mitt livs stora drömmar - kan säkert verka oförståeligt för den icke bitne ländskidåkaren, men i min lilla vita drömvärld (där det alltid är snö, strålande sol, gnistrande kristaller och minusgrader) skulle en start i Marcialonga smaka lika bra som pannacotta med färska hallon i italienska Predazzo. Den som känner mig väl, vet min svaghet för denna fantastiska dessert och förstår säkerligen därmed även min entusiasm för längdskidåkning...

Snart dags för löparfrukost, ska vara funktionärer vid Sävedalsloppet idag där David springer i P10-klassen och Martin säkert bestämmer sig för att springa milen när vi väl är på plats. Blir tufft för David i P10 idag, ska egentligen inte kunna ta någon placering. De bästa i hela västsverige är på plats, dessutom året äldre än David, men han tycker att det ska bli oerhört roligt att springa och känner sig taggad av uppgiften att möta de bästa och äntligen slippa ligga i ensamt majestät ljusår före konkurrenterna. Det kan jag förstå. Eller som han själv uttrycker sig: "Det ska bli skönt att få jaga, mamma, istället för att själv alltid bli jagad".

Varför?

När klockan ringer på vardagarna och man måste gå upp en viss tid är jag så trött att jag funderar över vad som är fel, och när jag väl får sova vaknar jag vid 6-tiden, pigg som en nötkärna, och undrar varför jag inte kan sova...

P.S. Grattis till pappa som fyller 63 idag.

Näst intill knäckt...

...men fortfarande med hoppet i behåll... Ingen bekräftelse på vår anmälan till Marcialonga ännu, och även om pengarna har reserverats från mitt konto, vågar jag knappt tro på att vi kommer att få några startplatser... Suck! Från glädje till besvikelse, innan jag ens vet om jag har något att vara besviken över, men ändå... Håll tummarna där ute!

Rakt igenom lycklig...

Går och nynnar för mig själv, förmodligen med ett oerhört fånigt leende på läpparna. Glädjeruset bubblar inombords, blodet pumpar runt i ryslig fart och sprider härliga endorfiner... Lyckan är total.

Jag har fått startplats till Marcialonga!

Och inte bara jag, utan även Martin och två andra mycket trevliga prickar från OK Alehof, söta L och hennes man U. Start i det italienska världsloppet i Ski Classics - det har varit en av mina största drömmar under de senaste två åren. Kommer säkert fråga mig hur jag kunnat drömma om detta när vi efter nästan 70 km skidåkning (ja, jag utgår ifrån att vi har hängt med så pass långt!) når den mytomspunna, galet branta stigningen upp mot Cavalese. Backen där till och med proffsen (som går i mål en hel evighet före oss motionärer och därmed fortfarande har spår att åka i) ofta väljer att valla om... Ja, det ska bli en upplevelse...

Tänk, skidåkning på 1400 meters höjd... I mitt absoluta skidparadis... Känns som om jag vunnit på lotto...

Efter att ha stängt anmälan på vanlig väg för nordbor i år (de tyckte att man skulle åka med en av deras utvalda arrangörer till det hutlösa priset av ca 17 000 SEK!!!), öppnades anmälningsfönstret ändå upp idag. Och så lyckas vi få plats. Har visserligen inte fått våra startnummer ännu, utan bara bekräftelse på att betalningarna gått igenom, men jag hoppas ändå att min glädje blir bestående. Om inte, lär min besvikelse hamna på pränt i denna blogg vid ett senare tillfälle... Pleeeeeeaaaaase, be good!

Mycket nu...

Så, då har jag förhört klart tredje provet för veckan, stackars Sanna har verkligen mer än fullt upp. Utöver proven har det även varit läxor som vanligt och idag 2 oförberedda prov i engelska - det tredje på en vecka! Lärarna har lyckats pricka in prov i alla ämnen på drygt 2 veckor, så det är verkligen full fart som gäller nu. Tillsammans med Davids läxor tror jag minsann att jag för tillfället lägger minst en 25%-tjänst på läxhjälp... Undrar hur många procent det sammanlagt blir med alla mina andra åtaganden...

Sanna tvåa i KM

För ett par helger sedan avgjordes KM på Sävebanan. Sanna kom 2:a i tölten och hamnade precis utanför final i fyrgången. Hade ena domaren följt de andra domarnas bedömning, hade hon gått in som tvåa i finalen och haft en riktigt bra chans till fin placering. I alla andra gångarter hade hon dock högst bedömning, så det var ändå en mycket nöjd dotter som kom hem från dessa klubbmästerskap, dessutom med placering i galoppracet i slutet av dagen (fyra tror jag)!

 Sanna och Hjörtur i tölten.

 Trots lyftande flygplan, behåll både ryttare och häst lugnet.

 Prisutdelning i tölten, Sanna tvåa från vänster.

 En glad hästtjej.

Fin blå rosett under den härliga manen.

Det här gjorde vi bra kompis! En nöjd Sanna och Annie.

Full fart i galoppracet - kan lova att mamma hade högre puls än både dotter och häst tillsammans!

Hur mycket tvätt kan det egentligen bli?

Ja, den frågan ställer jag mig varje vecka. Förstår inte vart alla kläder kommer ifrån, än mindre hur fyra personer kan lyckas skapa sådana enorma tvättberg så snart skola och jobb drar igång... Om jag inte jobbat hemifrån och kunnat slänga in maskin på maskin dagarna i ända, tror jag på fullt allvar att hela mina helger hade gått åt till tvätt. Och det hade ju inte funkat - på helgerna har jag ju redan fullt upp som det är?!

En stor förklaring till dessa berg ligger förstås i det inte alltför charmanta höstvädret, som tycks vilja bjuda på en god portion regn varje dag. Resultatet blir förstås att Davids skolkläder räcker i knappt en halv dag (alltså minst 1 ombyte efter skolans slut, med lite fotboll i det blöta gräset oftast 2). Samma sak gäller förstås träningskläderna, som 1) antingen stinker efter en framfart i gymmet och därmed inte kan komma på fråga för återanvändning, eller 2) är så genomblöta och smutsstänkta efter ett löppass, att allt annat än direkttvätt är att glömma.

Med följande aktivitetsschema innebär det förstås många träningsplagg per vecka i tvättkorgen:

Måndag:
David - gympa i skolan, löpning i Skatås
Sanna - vila, om inte ridning hos kompis
Martin - löpning i Skatås
Angelica - gymmet 2 gånger, alternativt gymmet en gång + promenad i Skatås

Tisdag:
David - fotbollsträning, eller som från och med denna vecka och 6 veckor framåt - löpning i Kvantumserien
Sanna - gympa i skolan, Kvantumserien
Martin - Kvantumserien
Angelica - gymmet och Kvantumserien

Onsdag:
David - innebandyträning
Sanna - ridning
Martin - löpning om han kör Sanna till ridning, annars vila
Angelica - gymmet

Torsdag:
David - vila
Sanna - gympa i skolan
Martin - vila, om det inte blir en runda i Dammekärr
Angelica - gymmet

Fredag:
David - vila om aktivitet på helgen, annars kortare löpning
Sanna - vila
Martin - löprunda med kund på lunchen
Angelica - gymmet alt. vila

Lördag:
David - innebandymatch, alt. springtävling
Sanna - vila, om inte hos någon kompis och rider...
Martin - vila, alt. springtävling
Angelica - vila (läses påhejande supporter!)

Söndag:
David - fotbollsmatch eller innebandymatch (om inte på lördagen)
Sanna - vila
Martin - vila alt. löpning el. promenad med frugan
Angelica - vila (pååhejande supporter) alt. em-pass på gymmet eller promenad

Utöver alla dessa plagg som används aktivt en rad överdragsjackor, byxor, mössor, reflexvästar mm. som också lyckas bli alldeles blöta av svett eller regn på väg hem från träningar, eller under träning.

Riktar denna blöta höst ett extra varmt tack till min nya kompis i tvättstugan, som ser till att kläderna torkar på ett nafs. TACK älskling för den effektiva torktumlaren som du fixade! Sa jag att jag ville ha en ny spis och ugn också?!

Vilket jävla skämt!

Kolla instruktionerna David fått till nästa veckas läxa:

Under NO i OneNote har det sitt arbete som hösten som ska rättas klart det som de kan lösa utan boken.

Är för fan inte klokt - en lärare som inte kan skriva ett begripligt meddelande!!! Fy skäms! Om lärarna författar sig på detta sätt, vem kan då kräva att barnen ska lyckas i skolan? Det är ju ett skämt för helvete. Hade det varit Davids klassföreståndare från Iran (som i 99 fall av 100 skriver klanderfritt) hade jag kunnat ha visst överseende, men det här är ju för 17 skrivet av en svenska... OMG! Glad att David endast har denna lärare som ämneslärare i två ämnen och inte i övriga - då hade jag varit riktigt orolig nu. Arg förälder idag.

Mysig helg i Götet

Ännu en helg har ångat förbi i rasande snabbt tempo, men oj vilken fantastisk inledning den fick (avslutningen med fotbollscup i Älvängen var också fantastisk, där David och hans härliga lagkompisar tog hem vinsten). Söta S och J hade firmafest och bjöd vanan trogen in min käre make och mig att delta. Började redan fredag förmiddag med en timmes beach volley på härliga Beach Center i Kviberg - ett fantastiskt ställe måste jag säga - och så jäkla grymma vi var! Riktigt superkul och härligt svettigt - kändes i hela kroppen både lördag och söndag, kanske också för att jag värmde upp med 3 km rullskidåkning i Skatås. Tungt på gruset, men mer stabilt än på asfalt, men med alla muskler på helspänn känns det riktigt styggt i kroppen efteråt. Får utvärdera om det är värt smärtan efter nästa pass, tycker att jag dragits med känslan av aj-ont i ryggslutet sedan i fredags och jag känner mig absolut inte beredd att "aktivera" diskbråcket igen. Hur som helst. Efter den galet roliga timman på Beach Center styrde vår kos mot Clarion Hotel Post i Göteborg. Efter incheckning blev det lunch, därefter lite barhäng på Gamle Port - vet inte när jag var där senast, men det känns som minst ett och ett halvt decennium sedan! Trevligt hade vi i alla fall och smått runda om fotsulorna återvände vi till hotellet för ombyte till kvällen och besök på mysiga Källarkrogen. Åt gott, drack gott, skrattade glatt och hade en riktigt mysig utekväll. Kvällen avslutades i loungen på posthotellet, i avslappnad skön stämning med lagom hög musik för oss "äldre".

Funderade mycket över atmosfären i posthotellet, som fått så mycket uppmärksamhet i pressen sedan det invigdes tidigare i år. Att materialen var påkostade råder det inget tvivel om, men smaken hos den som inrett känns minst sagt tvetydig. Skönt avslappnade soffmiljöer, där man fick känslan av att sitta i någons vardagsrum med elden sprakandes bakom ryggen, hörde till de mest positiva inslagen, överdådiga lampor, dova färger och udda materialval och blandningar till de mer negativa. Påkostat ja - smakfullt nej. Får nog säga att det finns bättre boendealternativ i Götet om man ser till det rent estetiska, men bekvämligheten, servicen och storleken (det var ett gigantiskt rum vi fick) var absolut klanderfri. Frukosten var en ren njutning och får mitt absolut högsta betyg. Möjligheten att sitta i soffmiljöerna var extra lyxig på morgonen, med en brinnande eld som enda utsikt fick vi en härligt avslappnad start på dagen. TACK kära vänner för detta fantastiska dygn.

Jag som ogillar stökiga barmiljöer, för hög musik och kletiga människor måste också passa på att slå ett slag för baren på posthotellet. Det rådde en härligt avslappnad stämning och publiken var lagom gammal, utan att för den sakens skull kännas pensionärsmässig! Fick i och för sig känslan av att stället för tillfället tillhör Götets mest hippa inneställen, men publiken saknade ändå wannabees och annat löst folk. Propert klädda människor, trevlig personal i baren, lagom hög musik och sköna soffor - det är vad jag kallar bar life á la medelåldern - I LIKE!