Liten kille med gips!

Tja, när man är liten kan man få plötsliga infall. Som att hoppa baklänges från klätterställningen, nästan 2 meter upp i luften. Bara för att testa. Det kan ju vara kul. Eller också inte så roligt. Det var en kille med en arm som gjorde ont som jag hämtade från dagis igår. På kvällen gjorde det plötsligt väldigt ont (man kan ju lyckas ramla på armen en extra gång när man ska gå balans). I morse tänkte jag, att nej - han har nog lurat mig, för visst kunde han använda handen, om än något begränsat. Blev tidsbeställning på vårdcentralen. Neej, inget brutet, trodde doktor Mikael. Kanske en "grönkvistsfraktur". (Ja, inte hade jag då hört begreppet förut, men tänk dig att du försöker bryta en färsk gren - barken skadas nog inte på utsidan, men däremot kan ju strukturen på insidan skadas). Remiss till röntgen. Ni kan nog vänta tills imorgon, sa han. Doktorn. Men nej, jag skickade Martin till Kungälvs sjukhus med lilleman och visst visade röntgen på en spricka intill handleden. (Ja, nu är det så att Martin ska vara borta typ 8 av 16 veckor framöver, så jag kör just nu hårt med honom - han är bortskämd med att jag alltid finns till hands, och det var inte utan sura miner han fick planera om sin dag). Flera timmar senare, bland annat på grund av en bilolycka som fick högsta prioritet, fick David så sitt gips om handen. Ett litet paket som han stolt visade upp när han kom hem. 2 Halvan-böcker rikare hade han också lyckats lura till sig av pappa på ICA och försenad lunch från pizzerian - David var trots den långa väntan på akuten (varför man nu måste sitta där och vänta på en gipsning) ganska nöjd med sin dag.

Själv sitter jag här och snickrar på diverse översättningar. Åter dags för högtryck på firman. Ligger väl en så där 6000 ord efter planeringen, men hoppas på att det ska flyta på bra imorgon (utan att det kommer in alltför många nya uppdrag...). Nu vet jag i alla fall vad jag ska göra tills slutet av mars. Precis som vanligt. Ja, allt är med andra ord precis som vanligt. Förutom den lilla gipsade handen då.

Den som känner sig manad får gärna tvinga ut mig på en lunch eller biokväll någon dag framöver, så att jag kommer bort från denna kontorsstol. Ryggen värker redan (efter 2 alltför sena kvällar), mushandleden gör sig minst sagt påmind (jag har väl lyckats ladda ur den 3 gånger idag...), så jag hoppas verkligen att någon antar erbjudandet (jag bjuder till och med!) Och om ni inte hittar mig framför datorn, så är jag i stallet. Gnägg!

Elin och lillebror Samuel

Vi hade börjat vänja oss vid att kalla nytillskottet Sam, men på nyårsafton blev det bestämt att det ska vara Samuel Oskar - gulligt! Här kommer i alla fall ett kort som jag lovade lägga upp - det blev dock ett som storasyster W skickat direkt till mig, eftersom Martin lyckats fippla med inställningarna på sin kamera, så att kvaliteten tyvärr blev därefter (någon typ av night mood, som inte syntes i displayen). Nästa gång ser jag till att packa min egen kamera - då har jag åtminstone inte någon annan att skylla på. Nej - nu ska jag rusa ned till dammsugaren och sedan fortsätta med mina otaliga projekt... Bilder följer, så snart något blir klart (framåt sommaren typ!)

Nytt år... igen

Ja, för varje år som går, så förundras man bara alltmer över vart tiden tar vägen. Dagarna tycks bara försvinna, en vecka har gått innan man hunnit blinka, en månad känns i princip som ett längre andetag. Ruskigt. Och så ser man på sina barn. Sanna dryga 135 cm och David redan storlek 28-29 i skor. Herregud. Tittade på ett julkort som vi skickat till mamma och pappa julen 2000. Kändes overkligt att se lilla Sanna sitta och baka pepparkakor - kan inte fatta att vi varit med hela tiden. Jag tycker verkligen att jag har varit priviligierad som jobbar hemma och kan träffa barnen så mycket varje dag, men när man ser tillbaka på bilder i fotoalbumet känns det ändå inte som om man njutit tillräckligt mycket av varje ögonblick och varje dag. Men det är nog för att hjärnan glömmer. Alldeles för fort.

Idag var det Davids första dag på dagis efter juluppehållet - han längtade verkligen till sina kompisar och fröknar igår, så han var jättenöjd med sin dag när jag hämtade honom kl. 13. Ja, jag och Sanna tog oss en promenad dit och hämtade honom - Sanna på hästryggen. Alla små barn stod där med gapande munnar och tittade storögt på ponnyn. David blev positivt överraskad och tyckte att det var jättekul att hans häst kom och hälsade på honom på dagis.

Igår var det en härlig dag med en hel del snö. Vi preparerade en pulkabacke i norrläge på vår tomt, som faktiskt överlevt natten trots regn. Slutet av backen är dock bortregnad, så pulkan landar numer i en lerpöl - dock lika hal som själva snön! Var dock härligt med snön igår - vi var ute hela familjen och tumlade runt. Byggde snögubbar, gjorde snöänglar och brottades i snön. Snowracer, pulka, stjärtlapp kom fram snabbare en kvickt och jodå, även slalomskidorna. Får se om snöföret håller i Alebacken trots regn - isådana fall kanske det blir en sväng där ikväll, efter Sannas dubbla ridlektioner (hon har 3 gånger att rida igen på ridskolan).

Måste verkligen försöka hitta en lucka för Spanienbesök - barnen har pratat om Ebba och Alva hela jullovet. Har två skidresor inbokade under våren, först en långhelg i Säfsen, sedan en vecka i Italien. Och på det en alltför hög arbetsbelastning under januari-slutet av mars. Verkar som om allt ska dra igång den 14:e januari - har nog aldrig känt mig så mentalt oförberedd som i år - jag kommer väl att få ett snabbt uppvaknande, antar jag - eller också är det den rädda medicinen - att vänta och se vad som händer.

Ska försöka vara lite produktiv nu - har massor av administrativt arbete att slutföra inför bokslutet. Men det får vänta tills imorgon när båda barnen är iväg ett par timmar.

Gott Nytt År alla goa vänner - ser fram emot att träffas snart.

Årsdagen av tsunami-katastrofen

Efter en underbar julhelg, som jag skriver mer om en annan dag, kände jag bara att jag måste skicka en tanke till alla som förlorade någon vid tsunamin för tre år sedan. Läste så många fina minnesannonser i GP idag, som verkligen fick mig att fundera över livet och hur lyckligt lottad man ska vara över sin familj. Likväl kan man känna att livet bara rinner ur händerna på en. Antar att man måste försöka göra ännu mer för att stanna upp i vardagen och verkligen njuta av sina närmaste. Ja, vad är det man håller på med egentligen? Vart tar alla dagar vägen? Vad kan man göra för att verkligen visa att man bryr sig? Varför är det så förtvivlat svårt att få tiden att räcka till? Vad gör vi med våra liv? Ja, det är mycket man borde fundera över. Nu ska jag smyga in och pussa mina älskade 3 godnatt.

Stockholm - här kommer vi!

Ja, om ett par timmar går tåget till Stockholm - jullovets första utflykt. Jag och barnen tar tåget upp imorgon bitti för att kika på syrrans nykläckta prins, lille Sam. Barnen förstod att halv 6 är jättetidigt och gick snällt och lade sig ikväll - nu är det bara jag som ska komma ned mellan lakanen också! Hoppas kunna återkomma med en bild på nytillskottet snart. Shoppade loss som en tok tidigare idag, så nu kommer jag ha en hel IKEA-kasse med paket att släpa på. Supermysig overall, flera olika uppsättningar kläder... Ja, det blev visst ganska mycket. Men som företagare har man ju fördelen (??!) att få skatteåterbäringen ett par dagar före jul, så det vore väl synd att inte slösa lite extra på något så underbart som ett litet syskonbarn! Ja, och så blev det ju en jättesöt klänning till storasyster Elin också - att bli storasyster måste ju också firas...

Helt sänkt

Ja, så kan man nog bäst beskriva mitt tillstånd just nu. Känns som om hela skallen är snorfylld och att jag fräst ut allt innehåll av värde. Känner mig alldeles blank, och då menar jag inte glansen i ögonen. Försöker som bäst intala mig att jag inte alls är sjuk, men kroppen talar väl sitt tydliga språk. Ska försöka hålla mig på benen ett par timmar till. Har ett projektmöte vid 4 och kl. 5 är det dags för David att lussa med dagisgruppen. Sanna får stanna hemma i soffan - febern har fortfarande inte släppt. Igår rusade den upp över 40 grader. Stackars liten.

David gick i morse glatt, iklädd pepparkakskläder, till dagis och gladdes över att få åka taxi fram till dörren. Martin var ute med jobbet igår, så bilen blev visst kvar i stan. Till Davids stora förtjusning. Han hoppade nästan jämfota fram till taxibilen. Att det kan vara så roligt att åka i någon annans bil! Till lussetåget ska han dock hoppa i stjärngossemundering - det är det enda som gäller. Han har dansat i den där struten och med stjärnan i hand i en hel vecka, resulterande i att stjärnan inte är helt snygg längre. Men David tycker att den är perfekt.

Sanna var förstås besviken över att missa klassens lussetåg i morse, men vad ska man göra. Känns ju lite ofint att gå till skolan och smitta halva klassen med influensa... Martin åkte ned med kaffe, julmust och diverse tillbehör, som resten av klassen fick njuta av under lussefrukosten vi bjudit in till. Ja, här fixar man och engagerar sig till höger och vänster, utan att ens kunna vara med. Gång på gång. Termin efter termin. Jag måste vara dum i huvudet, egentligen. Förstå mig rätt - jag gör gärna hur mycket som helst för Sannas och hennes kompisars skull, men när mer än hälften av de som skulle vara engagerade skiter fullständigt i sina åtaganden, kan man bli trött för mindre. Tror jag föredrar privat glögg-after-school nästa år istället, dit man kan bjuda dem som faktiskt bryr sig och inte bara förväntar sig att andra ska fixa.

Men, jag ska inte sitta här och klaga. Det har varit en mysig start på "julfirandet" trots feber och förkylningar. Det blir liksom en lugn lunk i hela huset och jag har trotsat min rinnande elva och putsat och fejat i hela huset. Känns riktigt juligt och fint. Hoppas jag hinner sätta mig och sy gardiner i helgen också - kontorets sista detalj för den här gången. Bara Martin kan se till att få upp gardinstången först, så att jag kan ta ett exakt mått. Men - det verkar svårt. Det ska ju till hela 4 skruv.

Nej, nu måste jag ta fram alla papper inför mötet och samla mig, oinspirerad som jag är! Bäst att ladda med ett par lite te också. Och en lussebulle. Det är ju ändå lucia.

Önskar er en mysig luciakväll.

Feber i luciatider

Ja, så närmar sig då lucia och utan en enda sjukdag på hela hösten, så slår det naturligtvis till nu. Sanna ligger med 39.8 graders feber och är om möjligt än tunnare än vanligt. Bultande huvudvärk gör naturligtvis inte saken bättre - jag springer i skytteltrafik mellan hennes rum och köket för att kyla trasa till pannan och värma vetevärmare till kroppen som skakar av feberfrossa. Stackars liten.

Började igår, någon timme före luciaframträdandet till häst på Jennylund. Hon var så besviken. Tårarna trillade och hon sa, men mamma, jag har ju sett fram emot det här hela veckan. Och som de har övat - i en hel månad. En alvedon i magen och ordinerad till sängen åkte jag själv upp till stallet och gjorde i ordning Frasse. Glömde naturligtvis kameran, men han blev en söt stjärngosse. Sanna kvicknade till och Martin körde upp henne. På med stjärngossestrutsprydd hjälm och in i manegen för framträdande, 20 minuter senare på väg hem med Martin igen och ned i sängen. Hon såg oförskämt pigg ut just under framträdandet, men senare på kvällen kom febern naturligtvis tillbaka igen. Nu grämer hon sig över cellokonserten hon förmodligen missar imorgon kväll, dvs. om inte febern tar sig en rejäl vändning. Förhoppningsvis innebär detta att både Sanna och David hinner vara sjuka "klart" innan det blir dags för jul och jullov, för det är väl ganska sannolikt att även David får sig en släng av detta. Förhoppningsvis blir det efter hans simskoleavslutning imorgon - den har han i sin tur ju sett fram emot hela veckan.

Ja, som det kan bli.

Annars är allt bara bra. Jobbar ganska lagom mycket, dock är det svårt att få tag på folk pga överhettad marknad, så det känns som om jag lägger alldeles för mycktet tid på att just jaga. Ett tiotal fysiska möten inbokade denna och nästa vecka, sedan drar det igång igen på allvar. Bäst att rusta sig. Fattar inte att man redan är där. Känns som om förra januari och högtrycket just drog igång.

Har pyntat hela huset med ljus och med pepparkaks- och lussekattsbak i helgen har det spridit sig en härlig doft i hela huset. Mmm, vad det är härligt med jul. Senapen hann jag också med att koka i helgen, så ja, jag känner mig ganska väl rustad inför julhelgen. Julklapparna är jag klar med sedan flera veckor, så ingen panik där heller. Skönt. Då hinner man koncentrera sig på det som julen faktiskt handlar om och bara njuta.

Helgen höjdpunkt inträffade igår eftermiddag när syrran ringde och meddelade att en liten lillebror till Elin behagat komma ut. På 1 h och 9 minuter. 4 krystvärkar. Vad orättvist. Med ett sådant facit hade jag nog kunnat tänka mig på 1 och 2 barn till. GRATTIS till er i alla fall. Vad kul det ska bli att få lära känna denna nya lilla person.

Nej, nu måste jag jobba. Jaga vidare. På mitt nymöblerade kontor. Det känns riktigt städat och fint!

Vill bara soooooooovaaaaaaaaaaaa.........

Två nätter i rad har jag legat vaken och verkligen inte kunnat sova. I lördags gick jag kanske på högvarv efter Annika och Niklas varit här med barnen på middag (ja, äntligen har vi hunnit socialisera på hemmaplan en helg!), men när jag gick och la mig vid 01-tiden var jag egentligen dödstrött, så jag förstår inte varför jag var uppe och vandrade när klockan fortfarande var 03.30. Och så igår kväll. Gick och lade mig vid 23-tiden, kände inte av tröttheten efter en natt med för lite sömn, men insåg att jo, jag måste ju vara trött. 01.45 hade jag fortfarande inte somnat. 5.48 tänkte jag, att nu kan jag lika gärna gå upp. 06.15 när Martins väckarklocka ringt, måste jag ändå ha slumrat till i 45 minuter. Sedan var klockan plötsligt 7 och det var dags att förbereda frukost. Jag känner mig dimmig i blicken, som om någon dragit ned en slöja framför ögonen. Hoppas innerligt att jag kan somna tidigt ikväll och vakna utsövd imorgon bitti. Börjar bli orolig för att jag ska komma in i ett nytt sömnvakum, precis som det brukar bli under januari-mars, när datorn går för högvarv med mig framför en 16 timmar om dygnet. Nej. Det får bara inte hända. Känns inte som om jag pallar det.

Davids gymnastik har haft avslutning för terminen, så idag är det "bara" Sannas ridskola och hästpyssel och ridning med egna pållen. Men just nu känns det bara kallt när jag tänker på stall i flera timmar, men det brukar bli bra när man väl kommer dit. Då får jag mitt dagliga lugn och kan rensa tankarna på allt vad jobb heter.

Har i alla fall stökat klart inför jul med fönsterputsning och ikväll skall jag damma av ljusstakarna och se hur många lampor som gått åt helvete under förvaringen på vinden. Sedan kommer jag nog att smygstarta adventspyntningen - känns som om det inte blir advent snart nog. Beror säkert på avsaknaden av eget jul- och adventspyssel förra året i Spanien. Ja, det är inte klokt. Om bara ett par veckor är det ett år sedan vi kom hem. Det är suspekt. Megakonstigt. Förvirrande. Inte klokt. Herregud, vad snabbt tiden går.

...och till och med alla julklappsinköp är gjorda... (att det sedan säkert blir en del bonuspaket fram till jul, är en annan femma...)

Det händer i lilla Nödinge...

Ja, explosionen igår kväll fick oss nästan att lyfta från TV-soffan (mitt under Sverige-Lettland-matchen), och så här rapporterar pressen från lilla Nödinge idag (sådant måste ju bara förevigas på bloggen):

De kan återvända på fredag
Den industribyggnad i Nödinge som eldhärjades under natten till torsdag har delvis kollapsat. Därmed kvarstår explosionsrisken och avspärrningen fram till fredag lunch.

... Räddningstjänsten konstaterade på torsdag morgon att det är omöjligt att skjuta sönder de explosiva acetylenflaskor som finns i byggnaden. Det brinner fortfarande vid niotiden i delar av byggnaden medan andra delar har kollapsat. Avspärrningarna runt byggnaden och närområdet ska därför vara kvar till fredag lunch då flaskorna har svalnat så mycket att explosionsrisken är över.Branden startade i en lagerlokal vid Rödjans väg ca 21.30 på onsdagskvällen. I lokalen förvarades bland annat bilar, en husvagn och en husbil. Räddningstjänsten från Kungälv, Nol och Surte kallades till platsen. Redan när SOS tog emot larmet var branden fullt utvecklad och ett antal mindre gasolbehållare hade redan exploderat. De boende i 31 fastigheter som evakuerades under natten får inte återvända hem på ytterligare drygt ett dygn. Ale kommun har ordnat hotellrum för 44 personer, medan övriga har fått tak över huvudet hos anhöriga och bekanta. Totalt evakuerades 91 personer.Gunvor och Sven Fransson bor på Ljungvägen i Nödinge. De blev väckta av polisen strax före midnatt. De bytte först till ett annat sovrum i huset som inte ligger mot brandområdet, men klockan 04 blev de väckta igen och tvingades lämna sitt hus- Det känns väldigt konstigt att behöva lämna sitt hem och man hinner inte tänka riktigt på vad man måste ha med sig, säger Gunvor Fransson när hon och maken på torsdag morgon besöker kommunhuset för att få information.Makarna Franssons första problem att lösa är att skaffa nya ögondroppar till Sven. De glömdes i hastigheten och kan bara fås på recept.- Sen är är det ju detta med maten. Ska vi gå och äta på restaurang, eller hur gör vi nu, undrar Gunvor och Sven.Inom det avspärrade området finns ett tiotal företag där ingen får vistas det närmaste dygnet. Bland verksamheterna finns ett kommunalt centralkök som dagligen levererar 3 000 matportioner till äldreboenden, skolor och förskolor. Kommunen prioriterar matförsörjningen till äldreboendena, och personalen från centralköket kommer under dagen att få laga enklare mat i de kök som finns ute på verksamheterna. Enligt Ale kommun kommer ingen att bli utan mat, men på skolor och förskolor kan det bli kall lunch.Enligt räddningstjänsten finns det ingen risk för dem som bor utanför avspärrningarna. Inga giftiga ämnen sprids i luften och den som vill vädra kan göra det utan risk.Norra Kilandavägen som varit avstängd förbi brandplatsen öppnades åter för trafik på torsdag morgon. E 45 berörs inte alls.

På andra sidan området ligger ju vårt hus, men vi slapp i alla fall evakuering (eller också glömde de väl av oss här uppe bland träden!)

Wow - Schweiz är verkligen en pärla!

Ja, vad kan man säga annat än WOW!!! Schweiz fortsätter att övertyga i allt. Vilket fantastiskt land. Vilka fantastiska vänner. Och vilka fantastiska semesterdagar. Ja, om våra dagar i Schweiz finns bara superlativer.


Vi tyckte att Schweiz var överlägset vackert när vi åkte igenom förra sommaren på vår väg till Spanien - de underbart isblå sjöarna, bergen som speglade sig i de förra, bergstopparna långt där uppe som fortfarande var täckta med snö, de små ringlande vägarna som visade upp ett landskap och en kultur som tycktes hämtad ur en sagobok. Och så nu - i vinterskrud. Herregud. TACK för att vi fick uppleva detta.


Här kommer ett smakprov för den som känner sig manad att hitta ett nytt favoritresemål på jorden.


På vår utflykt upp i bergen på 2500 meters höjd väntade ett härligt vinterparadis med 1 meter nysnö!!!! Det var helt otroligt. Vilken underbar dag för oss alla - ja, det var inte bara barnen som hade jättekul i snön. Tror aldrig att jag sett något liknande. Överallt var det "äventyrare" som gav sig upp för den ena branten efter den andra. Åkte offpist och lade åttor, hoppade utför klippor med säkert 30 meters fritt fall. Landade i mjuka snön i ett yrväder av snö. Ja, vi slogs nog alla av häpnad minst 100 gånger på detta berg. Hyrde sedan kälkar och åkte racing nedför i 2,5 km. Kändes som om jag hade snö ända upp i trosorna! Ja, vilken dag. Vilken underbar dag i mitt liv. Tack för detta.

Nej, inget Spanienbesök

Nej, det blev ingen träff med Spanienvännerna idag. Tråkigt, men så hade de ju andra planer för dagen. Är inte besviken på någon, bara för att vi inte kommer hinna träffas under detta besöket. Men, vi får helt enkelt boka biljetter ner till Malaga snart - både jag och barnen saknar våra nyfunna vänner.

Angelica, just ikväll under isen.

Fast det beror på fler saker än så. Egentligen.

Teneriffa i bagaget - nu bär det av till Schweiz

Tja, veckorna går fort och sedan sist har vi både hunnit med höstlov och resan till Teneriffa och börjat planera inför resan till Schweiz - ja, om 1 1/2 dygn är vi där. Galet. Har ju knappt hunnit landa!

Ja, veckan tillsammans med Martins föräldrar, syskon och syskonbarn var verkligen jättehärlig och vi lyckades faktiskt undkomma sura miner hela veckan. Fantastiskt med en skara på 12, tycker jag. Kändes härligt att vara där nere. Blandat väder (inget regn) med en hel del moln, men härligt varma dagar och kvällar. God mat (frukostbuffé och middagsbuffé ingick) och dryck och härligt lata dagar. Martin hann till och med glömma att han var tvungen att gå tillbaka till jobbet på måndagen...

Samlade inför middagen

Nu planerar vi inför nästa resa - får väl packa imorgon kväll och leta reda på passen igen. Verkar vara häftiga aktiviteter som väntar oss under våra dryga 2 dygn i Schweiz - det ska bli jättehärligt, men en närmare rapport kommer efter upplevelsen istället för före.

Ha det härligt i höst-/vintermörkret - idag kom den första snön i Nödinge och den ligger fortfarande kvar! Härligt! Blir nog en liten tur med pållen i snön lite senare. Och - så ska vi möta upp familjen Fritzell i Göteborg - underbart - kul - härligt - vi saknar ju er hela tiden.

Hej hopp!

Ännu en solig höstdag

Solen skiner - vad skönt det känns. Har en vacker vy från mitt fönster, med lövträd i alla höstens färger. Det enda som skuggar min dag är ryggont - skulle hoppa hopprep på rasten när jag var med Sanna i skolan förra tisdagen och då högg det till. Har varken blivit bättre eller sämre, det gör sig bara ständigt påminnt. Förbannade rygg.





Har försökt ladda upp lite bilder i ett par dagar, men Blogger har inte velat vara med och leka. Gör därför ett nytt försök nu.

Först ut blir en liten bild av våra Spanienvänner när de var på besök i Nödinge i somras. Vi längtar efter er och hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi ses. Mailade med Anna igår som skrev att det var Sverigebesök planerat till November - toppennyheter tycker vi alla.

Men oj, nu var visst inboxen full igen. Jobba.

Ut och resa

Nya reseplaner smids på Fyrklövern och när vi väl kommer igång verkar det vara svårt att sluta... Nästa söndag bär det av en vecka till Teneriffa - det ska bli riktigt skönt. Att Martins föräldrar betalar gör det kanske ännu skönare, eller också blir det väl ett rent helvete. Återstår att se. Ska i alla fall packa ett par bekväma skor, så att man kan ge sig ut på en lång promenad om så krävs. Ibland kan det ju bli lite ont om luft.

Väl hemma igen väntar några kundjippon med Martins kunder och respektive, bland annat SPA och tysk afton. Blir intressant.

Sedan ska vi iväg ett par dagar till Schweiz och hälsa på våra tyska vänner och det ska bli så roligt. Har inte träffats sedan förra sommaren, så det ser vi verkligen fram emot. Om vädret tillåter blir det glaciärklättring och övriga bergsaktiviteter. Barnen ser jättemycket fram emot att träffa Tim och Max igen - förundras alltid över hur enkelt barn tycker att det är att kommunicera, även om de inte förstår någonting!

Härom dagen fick jag dessutom superfint erbjudande från Sterling - ska se om jag inte kan ta med barnen ned till Spanien ett par dagar i december. Blir nog bara söndag till tisdag, men alltid något. Går endast flyg dessa dagar och jag känner inte att Sanna kan ta ledigt hur mycket som helst från skolan, med tanke på vårens planer. (Skidresa till Italien eller Schweiz, förhoppningsvis 2 veckor i Thailand (beroende på hur min jobbsituaton ser ut) och sedan Fotbolls EM. Ja, dit ska vi bara.

Känns skönt att ha mycket att se fram emot nu när höstmörkret lägger sig över vårt avlånga land. Igår "städade" jag trädgården och det blir väl till att fortsätta de närmaste dagarna. Har massor av planer - behöver dock få hem Martin för att gräva ur och fylla ut... En del saker får nog vänta till våren, men ska något bli gjort är det lika bra att börja presentera idéerna nu.

Jobba skulle jag ju göra... Är det någon som förvånas över att jag inte har någon större lust?

Tills nästa gång!

Inte på blogghumör

Jag har inte gått upp i rök, inte heller drunknat i höstdepression. Har helt enkelt inte haft någon inspiration (eller tid) att skriva här.

Pållen på besök

Lycklig Sanna på besök i trädgården med Jaison.

Bara en vanlig dag på jobbet

En vanlig dag på jobbet, men ändå en alldeles speciell känsla. Höst. Den kom smygande i förrgår. Eller snarare kom den som ett jäkla bombnedslag. Iskallt. Brr. Ville ha både vinterjacka och vantar när jag cyklade med Sanna till skolan. Och visst - tänker man på att det bara är slutet av augusti och att man vissa år faktiskt fortfarande solat och badat vid den här tiden på året - så känns det kanske lite bistert tråkigt med höst - men samtidigt älskar jag de där kalla morgnarna med hög luft. När man bara andas in och lungorna fylls av liv. Den känslan är obeskrivligt härlig och just när jag drog in det där första andetaget härom morgonen insåg jag att det var nästan 2 år sedan jag drog in ett liknande andetag. Förra året vid den här tiden andades vi mest havssalt och solvind, blandat med sandstrand och avgaser - visst hade det sin charm, men NEJ - det slår inte lukten av höst. Vad glad jag är över att vara där jag är, trots allt.

Tillbaka till verkligheten...

Ja, med den rubriken fick jag nästan en flashback - som om jag precis kommit hem från Spanien igen! Men nej, det handlar bara om att skolan börjat igen, David är tillbaka på dagis, Martin på jobbet och jag - ja, tja, framför datorn!

Det har varit ett långt och härligt sommarlov, men kanske är det för oss alla som en annan mamma sa idag på uppropet: Att ja, nu räcker det faktiskt!

Själv känner jag det snarare som början på något - det känns som om det är en förändring på gång. Andra kommer kanske inte märka så mycket av den, men jo - jag känner att det blåser lite nya vindar. Bara att hissa seglet och se vart kajutan bär iväg.

Nu blir ni nyfikna va? Men nej, något verkligt omvälvande är det inte tal om (alltså inga flytter till andra sidan Europa), men ibland kan även mindre förändringar få tydliga konsekvenser. Det är sådana jag tänker rikta in mig på.

Nu någon timme med hästböcker i sängen - på måndag ska jag skriva teoriprov och göra praktiska prov för att få följa med Sanna på tävling.

Tjolahopp - igår hoppade flickebarnet 50 cm...

Härlig herrgårdsweekend

Kände för att avsluta semestern på bästa sätt - även om det fortfarande är en vecka kvar - och bokade därför in oss på två underbara hotellnätter. Lyxigt värre i härlig herrgårdsatmosfär - jag kan garantera att vi alla fyra njutit med alla sinnen. Underbara 4-rätters middagar, sköna sänger med mjuka och många kuddar, härliga bad i pool och hav samt picknick i det gröna, sköna landskapet.

Här kommer ett smakprov från våra två underbara dygn på resande fot.

Första natten - Toftaholm Herrgård. Vackert på bild, men ännu vackrare i verkligheten. Underbar mat, champagne och härlig service. Wow!

Andra natten - Karlaby Kro på Österlen. Barnens favorit med härlig pool, hängande sängar ute i det fria (vilken härlig känsla) och bara så vackert.

Ja, visst kostar det en och annan slant, men har man några kronor över, kan dessa pärlor verkligen rekommenderas.

Nu tar vi sikte på besök från Spanienvänner, sedan en hotellbokning i Örebro till helgen. Tja, vi har nog blivit lite galna, men så här innan det är dags att börja jobba på allvar igen, så känns det helt rätt.

Tills nästa gång!

Fortfarande semester - så skönt!

Ja, nu är det många av vännerna som börjat jobba, eller återgår till arbetet på måndag, men själva tänker vi njuta av sommaren lite till. Martin är ledig ända till den 20 augusti, så än väntar många lediga dagar. Nja, jag jobbar ju förvisso, men ändå – med Martin hemma infinner sig den där härliga Spanienkänslan. Jaa, på söndag är det ett år sedan vi började vår resa genom Europa… Inte klokt!

1-åriga bröllopsdagen firade vi på hotell Eriksberg. Ja, det var ju där vi tog in förra året, men där vi hittade ett annat brudpar i vårt rum… Personalen lyckades ju sedan ge paketen som lämnats i receptionen till våra barn till detta par och de såg vi aldrig mer… Hotellpersonalen visste dessutom inte vem som sovit i vårt rum, så tala om förlust…

Nu klaffade i alla fall allt toppen. Vi fick ju denna upplevelse helt gratis och kunde njuta av sviten längst upp med utsikt över hela hamninloppet. (dessutom med härlig vy över Götheborg som hade lagt till precis intill hotellet). 2 rum och en härlig stor säng med massor av kuddar. Sedan 3-rätters middag och senare på kvällen champagne, choklad och jordgubbar på rummet. Efter en lång frukost dagen efter hämtade vi barnen hos Annika och Niklas – skönt med vänner som ställer upp. TACK!

Förra veckan kom vi iväg till kompisarna i Västervik – det var några sköna dagar ute i skärgården. Soligt och fint och mysigt att träffa Spanienkompisarna igen. TUSEN TACK för trevligt sällskap och god mat! På hemvägen stannade vi på Pippilandet i Vimmerby. Soligt väder även där gjorde att vi hade sällskap av hela Småland, men vad gör väl det när det inte är några köer. Är helt imponerad av detta miniland med sina fantastiska rollfigurer som gör hela dagen till en kanonupplevelse för alla.

Ikväll tänkte vi dra ihop en kräftskiva (spontant), men folk verkar redan ha dragit sig in i sina iden inför höst- och vinterdvalan. Annars måste jag säga att vi hela sommaren upplevt den där härliga Spanienkänslan på hemmaplan. Kanske har vi smittat av oss lite, eller också är det bara en tillfällig nyck. Återstår att se.

Spanienkompisar är ev. på väg hit i nästa vecka. Har inte hört så mycket från dem, men jag hoppas i alla fall att det blir något. Barnen längtar efter sina kompisar – och naturligtvis även vi.

Nu väntar cykelutflykt med hela familjen. Bäst att ge sig iväg! Hej hopp!