Fotograf Sanna

Kanonhelg vid stugan

Med en väderprognos som lovade strålande sol över långhelgen packades tältet och väskorna snabbt i fredags eftermiddag, efter att vi äntligen tagit oss tid att röja lite här hemma och få undan lite tvätt. Hade knappt hunnit skriva om mitt intensiva liv på sportlife innan den tog slut och ersattes av nästa byggfas: Projekt stugrenovering. Nu står 2 nya byggnader stomresta på tomten och som vi har jobbat och slitit! Sportlife är sedan 2 veckor ett minne blott, men jag antar att armmuskler och övriga kroppsdelar även kan hållas i trim med hammare och spik, målning av fasader och lyft av tunga byggkomponenter! Har hur som helst inte tid för någon annan träning just nu, så inte så mycket att sörja över.

Solen sken lika starkt som utlovat och helgen bjöd på många härliga dopp i Mjörn. Efter långa och hårda arbetsdagar kan jag lova att vi sov gott i tältet också!

Fredagkvällen hade hunnit bli lördag innan jag kröp ned bland övriga familjemedlemmar, efter att ha fått till årets första tjejkväll på Solvik med Åsa och Frida. Vår träff blev ett perfekt startskott på sommaren och jag är säker på att det kommer att bli många fler. Tusen tack för denna helkväll - var verkligen behövlig, på många sätt och vis. Ja, ni vet... Medan vi satt och fnissade fick Martin och barnen årets första gädda på kroken, som Stitch gladeligen vräkte i sig när vi kom hem på söndagen!

Lördagen kämpade jag och Martin med takrenovering och pappläggning i gassande sol. Barnen höll till nere vid vattnet och hjälpte (alt. störde) Frida i planeringen av sin 30-års fest. Camp Solvik var temat och det blev naturligtvis lyckat med tanke på att vädret visade sig från sin allra bästa sida. Trött i kroppen efter flera dagar av hårt arbete blev kvällen inte alltför sen för min del, men det var hur som helst en härlig sommarfest i glada vänners lag.

Riktigt mysigt blev det på söndagen när mamma och pappa tidigt på morgonen kom på besök och bjöd på frukost. Hjälpte till att fixa hela dagen och hade även tagit med lunch, jordgubbar och fikabröd. Mums. Fick massor gjort och hann även njuta lite av solen nere på klipporna. Barnen var överlyckliga över att lyckas lura morfar i plurret 2 gånger. Härligt uppfriskande och faktiskt inte alls så kallt. Man ville till och med ligga i, en stund i alla fall.

Sent söndag kväll styrde vi kosan hemåt igen - de varnade för regn. Måndagen visade sig dock innehålla tropisk värme, så jag och Martin tog tillfället i akt att arbete 4 timmar vid stugan. På kvällen blev det bio med barnen, Pirates of the Carribean, därefter restaurangbesök. Det var en så härlig värme när vi kom ut från bion att vi inte ville åka hem. Sanna sa: Mamma, det känns precis som på kvällen i Spanien, när vi brukade gå ut och äta så där sent. Bara att det inte är mörkt här. Och ja, det hade hon verkligen rätt i. Det var nästan så att man kunde förnimma dofterna, havets brus i bakgrunden och den härligt sommarlediga känslan. När stugan börjar ta form och livet blivit lite mindre hektiskt blir ett nytt Spanienbesök absolut prioritet ett. Men tills dess kvarstår en hel del slit, som absolut är härligt, roligt och alldeles underbart - om det inte hade varit för den saken att det är ett sånt himlans pusslande med snickarnas tider... Vill snart ta ledigt från projektledarrollen!

Livstecken...

Efter många veckor i byggdamm och allmänt kaos, börjar lugnet åter infinna sig på Fyrklövergatan. Martins golfresor har avlöst varandra och det har varit många projekt att ro i land på egen hand under de senaste veckorna. Inte undra på att jag känt mig helt slutkörd. Tom på energi. Sömnsjuk. Empty. Finito.

Men sedan badrumsrenoveringen äntligen stod klar (tja, det återstår att koppla inte en ljusslinga i bastun...) fylldes som tur var reserverna snabbt på med nytt bränsle. Efter att ha ägnat en månad åt att dygnet runt finnas till hands för hantverkare och familj, har jag sedan 2 veckor tillbaka äntligen fått utrymme för lite egen tid igen. Den tillbringar jag som bekant väldigt gärna på Sportlife, där den tidigare för mig så populära zumban nu har fått stå åt sidan för body pump och MRL. Är inne i en fas med riktig gristräning, kör stenhårt, varvar styrka med kondition och hoppas att det ska ge resultat i Fädernes spår! Känner mig ruggigt stark och tycker att det är så kul. Längtar galet efter skidåkning, men får väl nöja mig med barmarksträning ännu ett tag.

Martins senaste golfturné, och förhoppningsvis den sista för en bra tid framöver - han har varit bortrest fler dagar än han varit hemma den senaste månaden - avslutades i fredags kväll. Knappt var han innanför dörren innan han var på väg ut igen. Destination Göteborgsvarvet. Sprang på 1:53 och var nöjd premiärlöpare, men samtidigt besviken över att kroppen helt tog slut efter 16 km och de sista 5 fick avverkas haltande med kramp i varje tänkbar muskel. Nåväl - är säker på att han tar revansch nästa år (då har hans 40-års kris säkert intensifierats!), även om jag tycker att han ska vara sjukt nöjd med sin prestation.

Söndagen var som vanligt fylld med aktiviteter för familjen och dagen inleddes med Lilla Göteborgsvarvet för båda barnen. Sanna var som vanligt måttligt road - älskar att träna, men hatar att tävla - medan lillebror i vanlig ordning var laddad upp till tänderna. Drygt 3 timmar mellan barnens starter, men visst var det värt att vänta på P8-klassen. Med 16 sekunders marginal sprang David in på Slottsskogsvallen i ensamt majestät och hjulade över mållinjen. Kan lova att en och annan tår rann utmed en mycket stolt mammas kinder när han klev upp överst på prispallen. 900 startande i klassen och så går vår kille och vinner! Wow! Direkt efteråt undrade han när han kunde tävla igen, men när jag berättade att nästa tävling krockar med hemmamatch mot Älvängen var valet naturligtvis enkelt: Fotbollsmatch! Tror att det är just den fria viljan som gör att han lyckas i allt han företar sig. Tror inte på tvång och måsten. Glädjen måste finnas i allt man gör för att man ska nå framgång, oavsett om det handlar om idrott, skolarbete eller annat.

Sedan 2 veckor tillbaka har David ny lärare. Gravida Fröken E blev sjukskriven och ersattes blixtsnabbt av Magister K. Något som hittills visat sig vara ett riktigt lyckokast. Som bortblåst är skoltröttheten. Glädje, men bestämda tyglar, har ersatt det inrutade schemat, som dominerats av måsten och tråkigt bemötande och känslan av kollektivt misslyckande. Läxorna görs plötsligt utan mammatjat och utan problem stavar ungen till bibliotek, Sverige och Nödinge. J-ljud, dubbelteckning och ng-ljud löser han som om det inte vore någonting. Jag är imponerad. I augusti förra året läste han några enstaka ord med 3 bokstäver. Vilken utveckling! Stolt blir man förstås när läxorna kommer hem med betyget: Det hade inte kunnat vara bättre!

Vill även skryta med Sannas fina prestationer i skolan. Senaste utvecklingssamtalet var jag nästan rörd till tårar när fröken meddelade att dottern är ett utmärkt föredöme, ligger långt över målen för årskurs 5 och att hon med sin ambitions- och kunskapsnivå kan bli vad hon vill. Kändes skönt att Sannas självförtroendet vattnades lite – det är tufft att vara nästan 12 år när det händer en massa saker i kroppen, klimatet runt omkring är lite tuffare än man själv hade önskat och nya klasser ska skapas inför högstadiet. Att Sanna helt kommer att byta miljö efter att ha fått plats på Ahlafors Fria Skola känns i nuläget oerhört positivt. Sanna själv strålade när jag berättade om erbjudandet och önskade att det blev hösttermin med en gång. Tror att det är bra med ett miljöombyte. I och för sig hade det blivit nya klasser på högstadieskolan i Nödinge också, men det känns som om attityden och jargongen på den mindre friskolan är trevligare, mer inspirerande och glädjefylld. Visar det sig att hon inte trivs, lär väl Kyrbyskolan ett kvarter bort stå kvar. Ser ingen prestation i varken det ena eller andra valet, viktigast är att Sanna trivs och mår bra.

Projekt stugrenovering fortskrider sakta men säkert. Försenad byggstart har gynnat markarbetet. Har slitit som ett djur med att forsla bort tonvis av sten och rötter, kratta jord på längden och tvären och på så sätt förbereda inför anläggande av ny gräsmatta. Tror att slutresultatet blir riktigt bra. Om allt blir som planerat börjar gäststugan ta form imorgon.

Ska komplettera inlägget med bilder någon dag. Hänger inte riktigt med i den moderna världen, där man har bilder i alla möjliga medier och det krävs femtielva olika sladdar för att föra över allt till datorn!

Nu knackar söta Frida på dörren – dags för en kopp te och lite kvalitetstid! Tjing!

En till som njuter av våren

Sanna har fått dille på att fota och ett av favoritmotiven är Stitch!

Vårtecken överallt

Även vinterfantaster som jag vet att uppskatta vårtecken och alla späda vårlökar som nu kikar upp genom jord och mark måste väl till och med få den tröttaste själ att vakna till liv och glädjas över all härlig grönska vi nu har framför oss? Helgen bjöd på riktigt härligt vårväder, som familjen valde att utnyttja på lite olika sätt. Fredagkvällen tillbringade jag med jobb, medan resten av familjen gick på Sverige-Tyskland-hockey i Scandinavium. Lördag morgon vaknade jag kl. 6 av att vårsolen kikade in genom fönstret. Martin åkte iväg på svensexa, Sanna satte sig i solen för att läsa och jag tog med David på innebandyavslutning, varifrån vi snabbt styrde vår kos mot Skatås och Premiärloppet. Efter att ha vunnit terräng-DM för P11 (!!!) i onsdags var David övertygad om vinst i Premiärloppet. Att han faktiskt gick och vann även denna dag var en vinst på så många fler sätt än den pokal han fick med sig hem och glatt fyllde med godis senare på kvällen. Av någon oförklarlig anledning har David alltid hatat att tävla i Skatås och varit fast besluten att aldrig tävla där igen. Att han nu ville dit och faktiskt vann var en mental vinst som fick honom att sväva på moln resten av dagen. 3.55 gjorde han på kilometern i till synes jogg-tempo. Närmaste konkurrent var långt bakom och han behövde verkligen inte förta sig. Flera uppmärksammade hans, för sin ålder, helt fantastiska löpsteg och tyckte att han skulle komma till träning för Sävedalens AIK för att matchas mot de bästa. Naturligtvis roligt med uppskattning, men jag vet inte om löpträning är så roligt när man är 7 år. Tror att det viktigaste är att ha kul och känna glädje i det man gör. Davids snabbhet har kommit genom lek och min spontana känsla är att löpträning ett par gånger i veckan snart hade tagit död på den glädje han känner för att springa.

Söndagen tillbringade vi vid stugan. Mamma och pappa kom förbi och det blev lite vårstädning i trädgården. Fick även hjälp med trädfällning av drygt 70-åriga jättegranar, som resulterat i gigantiska grenhögar som nu måste eldas upp. För Martin väntar ett antal timmar med kap och vedklyv. Vedförrådet är redan fullt av det vi hittills tagit ned, men med svenska vargavintrar är förstås ved i överflöd ett angenämt problem. Tillbringade även 4,5 timmar vid stugan igår och fick då eldat ca. hälften. Hoppas att dagens regn inte blir alltför ihållande eller omfattande, så att vi kan få undan resten idag. Måste dock invänta hantverkare först - golvet i badrummet ska flytspacklas. Ja, våra projekt går långsamt men säkert framåt. Men fy 17 vad trött jag är på hantverkare...

Projektstart och massor av byggdamm

Byggdammet gör att fingrarna fastnar på tangentbordet och helgens vårstädning känns plötsligt ogjord. Men å andra sidan har det efterlängtade projektet Renovera Badrum äntligen påbörjats, så jag får väl helt enkelt försöka övertyga mig om att det ska bli jättekul att städa hela huset varje dag under ett par veckor framöver!

Igår var jag på byggnadsnämnden och lämnade in ritningar på stugan, så inom en inte alltför lång framtid hoppas jag på projektstart även där, även om det innebär att jag får klona mig ännu en gång för att få allting att gå ihop.

Älskar ju dock projekt, så det känns nästan som om det vore julafton... Kul!

Inte död

Jag är inte död, endast överöst med arbete! 2 veckor kvar till produktlanseringen och efter det hoppas jag sannerligen på ett andrum! Första året på en evighet som livet inte ens verkar ge utrymme för vår årliga skidresa till Italien. Känns nästan outhärdligt. Måste försöka trolla, men om det inte går måste jag nog komma på något annat som snabb rekreation efter dessa alltför fullmatade månader av jobb, jobb, jobb... Puh...

Sjukt nöjd!

Sjukt nöjd och så otroligt stolt över mig själv! Gårdagens framfart i fädernes spår kan inte sammanfattas på annat sätt. Upplevelsen saknar motstycke och denna underbara skidresa ska jag med gläjde bevara i mitt inre så länge jag lever - och mer än gärna återuppleva!

Klockan ringde 05.30 och trots att jag sovit gott kändes det förstås okristligt tidigt. Ner i ett par långisar och snart på väg in i frukostmatsalen på ypperliga Hotell Moraparken. Några fler yrvakna skidentusisaster på plats. Yoghurt med torkad frukt och müsli och en portion havregrynsgröt med lingonsylt fick samsas med en kopp te, mer fick inte plats hur jag än försökte. Lite tävlingsnerver som spökade, kan jag villigt erkänna. 07.15 var bilen packad och Martin skjutsade mig ut till starten. Insläppet till tidiga startleden skulle vara kl. 8 och tro mig att jag blev lagom panikslagen kl. 07.50 när jag insåg att tävlingsadministrationen sjabblat och gett mig fel nummerlapp. Som tur var ordnades det snabbt och mina skidor hamnade om planerat i första led i tävlingsklass 2. Tågade tillbaka till bilen och där träffade vi på norrmannen och hans fru som vi bekantat oss med i vallaboden kvällen innan och tillsammans provkörde vi lite skidor och tilläggsvallade. Temperaturen hade gått närmare nollan än tidigare prognoser skvallrat om och det kändes skönt att kunna justera före start.

En stund före startskottet stötte vi på ett glatt gäng Alehofare, som lovade stå i spåret och heja på under resans gång - och som det hejades! Många glada tillrop gjorde resan till mål riktigt lustfylld. Men den största lusten genererade jag naturligtvis själv - kände hur adrenalinet strömmade i kroppen när vi körde iväg. Bomstopp i uppförsköret hela första milen där jag, bland flera, vrålade att folk skulle hålla sig till höger, dock till föga hjälp. Strax före första vätskekontrollen kunde jag börja utnyttja kraften i kroppen på riktigt och kände mig riktigt stark i sista stigningen före drickapausen. Därefter följde 2 mil i rasande tempo - överträffade mig själv på alla punkter. Körde snabbare än jag någonsin gjort förut och snittade 15,2 km i timmen. Såg på pulsklockan att det gick ruskigt bra och det var knappt att Martin hann infinna sig för att heja på utanför Moraparken en dryg kilometer före upploppet. Han var grymt imponerad av min framfart och trodde nog han såg i syne. 2.01.44 efter start korsade jag mållinjen, vilket innebär att jag förbättrade min tid från förra året med 40 minuter.

Min sammanlagda placering blev 222:a av totalt 8800 och även om jag har svårt att ta till superlativer om mig själv, så är detta absolut ett ögonblick jag tänker göra det: Jag känner mig helt enkelt fantastisk, överlycklig och riktigt bäst. TUSEN TACK för alla lyckönskningar jag fick före loppet och alla grattismail, sms, sånger, hejaramsor som haglat över mig efter målgång. Jätteglad över att så många gläds med mig - jag, en helt vanlig 2-barnsmamma, som började åka skidor förra säsongen! Jag kan knappt tro att min prestation är sann.

Från årets Tjejvasa ska jag bära med mig känslan av ett oerhört lyckorus, den fantastiska känslan av att fullt ut kunna lita på sin kropp och veta att den klarar utmaningen utan problem. Resan från Oxberg till Mora var sannerligen a piece of cake och den som känner mig förstår naturligtvis att det redan finns nya mål på min agenda. Och eftersom varken före, väder eller skidor var perfekta igår kan ni säkert gissa att det redan funderas över hur prestationen ska kunna förbättras till kommande år... Jag har 17 minuter upp till Eliten och om jag sluppit slöfockarna i första backarna och dessutom lyckats lite, lite bättre med skidorna, så lovar jag att jag inte varit långt från topp 50. Är så oerhört nöjd med min prestation - men också över känslan över att jag vet att jag kan förbättra mig. Det är en morot som jag kanske får gnaga på ett tag - men morötter hör till min favorit, så här ska gnagas - det kan jag lova!

Tjohooooooooooooooooooooooooooooooooooooo!

bild lånad från Photomic.com

Wish me luck!

Håll nu alla tänkbara tummar runt om i landet (och gärna ni i andra länder också) för att det blir en härlig upplevelse i Vasaloppsspåret och att säsongens 60,9 mil på skidor har gett resultat. Önskar så att vädrets makter vill visa sin vänliga sida och bidra till att göra Tjejvasan till mina drömmars lopp. Skidorna är vallade, bilen packad - hoppas på ett par timmars sömn innan det bär iväg tidigt imorgon bitti, men känner jag min kropp rätt, så blir det en lång och sömnlös natt, med många tankar! Känner mig som ett förväntansfullt barn inför julafton! Fniss!

Välkommen till pysselboden!

Har inte direkt fått utlopp för min kreativa sida på en evighet, så vad kunde passa bättre än att ge mig en alldeles ny typ av pysselbod i födelsedagspresent! Här pysslar jag, oavsett om jag har tid eller inte, med passion och minutiös noggrannhet. Här läggs förhoppningsvis grunden till Tjejvsasan i helgen, medan de sista lagren glidvalla och fästvalla får tas omhand på plats. I packningen ingår naturligtvis mitt nya vallaställ och vallajärn - oerhört värdefulla skatter för en skidentusiast som jag!

På medaljplats!

Åkte med Sanna till mormor och morfar i Småland igår, för att tillgodose hennes högsta önskan inför sportlovet. Blir bra med ett par extra händer nu när mamma kommit hem från sjukhuset, men fortfarande är långt ifrån fit for fight. Dessutom ska hon gå i restaurangskola på Toftaholm Herrgård, som avslutas med att nära och kära får komma på supé. Blir väl käre far som får representera familjen, för tyvärr är det ju lite långt att åka fram och tillbaka härifrån. Får hålla tummarna för att hon vill visa vad hon lärt sig när hon kommer hem! :)

På vägen hem tog jag svängen förbi Ulricehamn och åkte av bara farten 21 km på skidor i Ulricehamnsloppet. Blev faktiskt trea idag, så föga förvånande att jag just nu strålar ikapp med den härliga vintersolen vi haft över oss idag. Var kanonfina spår och en glädje att susa fram. Tyvärr blev det lite kallare i natt än vad yr.no utlovat, så glidet hade kunnat vara lite bättre, men mitt fäste var alldeles kalas. Riktigt kul. Lovar att snart dela med mig av bilder från "boa" där förhoppningsvis nya framgångar snart förbereds...

Dags att återvända till verkligheten bakom skrivbordet efter exakt ett dygn på resande fot. Har varit en galen vecka på jobbet och för att det inte ska bli mer än kaos imorgon är det bäst att jag börjar kika på en del av det som ska levereras på måndag och tisdag. Imorgon dyker det helt säkert upp nya projekt, så det är bara att ge sig ner i kolgruvan igen... Men efter dagens prestation blir det åtminstone med ett leende på läpparna!

En alldeles tokig dag, men underbar födelsedag

Trots att det på de flesta fronter varit (och ser ut att fortsätta bli) en alldeles tokig dag, så har jag samtidigt haft en fantastisk födelsedag. Morgonmys på sängkanten med perfekta presenter till en skidtoka, därefter flera härliga överraskningar i form av telefonsamtal, mail, besök (tråkigt att jag inte var hemma någon av gångerna M!), blomsterbud och kramar. Även om dagen varit hektisk och mycket krånglat (främst på jobbet), så har i alla fall födelsedagsdelen varit mer än perfekt. Härligt att omges av sådana vänner och av er värmande omtanke. Som jag tidigare sagt - ledsen om jag inte räcker till att vara lika god vän tillbaka för tillfället! KRAMAR

Hur svårt kan det vara?!!

Gjorde ett röj i förra veckan och försökte förklara för familjemedlemmarna hur enkelt det blir om var sak hamnar på rätt plats när den använts klart. För den yngre generationen har resultatet varit enastående, medan den äldre fortfarande samlar på hög över hela huset och blir sur när man påpekar det. "Men jag diskade ju..." Ibland fattar jag verkligen inte varför man frivilligt tillbringar livet med en så trögtänkt varelse...

...in i bubblan...

Var på lanseringsmöte igår och som alla tidigare år är jag lika överraskad över att det återigen är dags att gå in i bubblan... Lanseringen har ett annat upplägg i år och från att ha upplevt ett "lagom-år" 2010 verkar det vara "fullt ös - medvetslös" som gäller för 2011. Vet i allvarlighetens namn inte om jag är villig att göra den satsningen, men jag får väl dra i handbromsen om det spårar ur... Det finns med andra ord risk för att jag inte kommer att vara så social en tid framöver, men locka gärna med mig ut på en promenad eller en skidutflykt (dagar som denna när det regnar är jag dock ingen skidåkare!). Frisk luft och motion ska jag absolut inte prioritera bort även om jag så behöver jobba dygnet runt - däremot finns det risk för att dammråttorna anfaller om du har vägarna förbi på ett besök! Tips på bra städhjälp mottages tacksamt! Första bauta-filerna har landat i datorn - dubbla arbetspass krävs för att kunna möta deadline på torsdag... Urk!

Västgötaloppet

Det blev en strålande skiddag i Ulricehamn igår. Efter isiga spår i Dammekärr under veckan som gick, med ett pulserande och svartblått blåmärke på vänster höft som resultat, kändes det skönt att återigen få byta skidmiljö. Hade dock inte vågat hoppas på så perfekt före - fantastiskt fint preparerade skidspår, absolut Tjejvasaklass, därtill riktigt bra vallade skidor som jag lyckades med helt på egen hand. Två omångar klistervalla, Rode Chola i botten, Start Wide ovanpå och längst ut blå kallvalla. Lila parafin på glidytorna och åkupplevelsen var total. Wow! Kom i mål på finfina 1:27:28 på 20 km och känner mig supernöjd med min 6:e plats. Var liksom förra veckan tråkigt trångt i starten och första kilometern var riktigt seg, men därefter var det egentligen ganska ok. Förutom i uppförsbackarna. Blir så förbannad på de skidåkare som inte kan hålla till höger. Skrek flera gånger att de skulle flytta sig längre fram, så att man fick skida uppför backarna istället för att saxa. Grrrr!!! Hade så gärna velat få ett perfekt lopp och se vilken minuttid jag kan komma ned på. Hoppas på fortsatt vinterväder under veckan, så att jag kan få ett nytt försök till helgen. Kommer dock att vara svårt att matcha spår och tider - det var verkligen fint igår. Lycka i min själ!

Igår var för övrigt första långloppet för Martin. Vi stod bredvid varandra på start och jag sa åt honom att ta varje chans till omkörning som fanns. Ganska tidigt fick jag en lucka på högerkanten och drog förbi ett hundratal. Kvar blev Martin som sedan kämpade i 8 km innan han hann ikapp! Kom springande i en uppförsbacke och körde förbi mig. 2 km senare var det vätskekontroll. Där är jag faktiskt ganska rutinerad, om jag får säga själv, och fick in ett riktigt bra ryck förbi en seg klunga. Hörde Martin bakom mig: Men vad fan ska du ta vägen nu då? Hade sedan honom bakom mig fram till målllinjen, som vi korsade exakt samtidigt! Såg flera kvinns i spåret som lotsades runt av sina män och känner mig därför extra stolt över att jag fick vara dragplåster åt Martin. Han sa att om det inte vore för att han visste att jag låg före, så hade han gett upp flera gånger om. Före start var han ganska kaxig och tyckte att vi nästa gång borde åka ett 42 km lopp. Kan du göra, sa jag, men jag håller mig omkring 20 km. Efter loppet var han ganska nöjd med 20 km och premiären på 42 lär nog dröja för oss båda! Fniss. Var riktigt kul. Och förstås skönt att han inte slog mig med någon fjuttig hundradel. Herregud - låta mig ligga där och göra jobbet för att sedan försöka göra en slutspurt?!! Stängde honom fint på upploppet och känner mig härligt nöjd! Jättekul dessutom med en sport där vi konkurrerar på lika villkor. Han är naturligtvis starkare än mig, men jag mer uthållig med ett jämnare tempo. Han tar mig i nedförsåkningarna, medan jag är snabbare uppför. Ja, det var verkligen en kanondag.

Barnen ville vara hemma och Sanna tog med David på fotbollsträning på morgonen. Gick hem från Vimmersjön, gick sedan till torget och åt lunch på McDonalds, för att sedan tillbringa eftermiddagen sjungandes i "Kören för alla", som uppträdde i kyrkan kl. 17. Var en riktigt härlig och glad föreställning och en toppenbra avrundning på en perfekt dag.

Nu ska jag vila kroppen i några dagar och fundera över när och var det blir dags för nästa skidäventyr. Ha en riktigt bra vecka!

Rapport från Stråkenloppet

Söndagen ägnade jag åt framfart i skidspåren. Föga överraskande, men både orten och terrängen var ny mark för mig. Det var långloppstävling i Mullsjö och i fredags kväll bestämde jag mig för att delta. 21 km skulle avverkas och jag kände mig faktiskt nästan oberörd när jag kom i mål på 1:33:58.3. Startade i sista startled och första kilometern gick i tråkigt långsamt tempo. Gick snabbt över i endast 2 spår och med mer än 1000 startande var det mer än trångt i spåren. Det var först efter andra vätskekontrollen, efter ca 15 km, jag kunde smyga förbi den gigantiska klungan och köra på i eget tempo fram till mål. Jag är naturligtvis ruskigt nöjd med tiden, men visst funderar jag över hur det hade gått om jag hade fått stå i första ledet... Till saken hör nämligen den att jag var 6:a i mål bland kvinnor, 15:e totalt av kvinnor och män... 4 minuter upp till 3:e platsen, vilket jag enkelt hade kört in om jag sluppit köa mig igenom den första kilometern. 11 minuter fram till vinnaren, som jag faktiskt också tror att jag hade tagit om jag bara haft en bättre startplats. Men, nästa år är jag seedad till bättre startled och förhoppningsvis har vi då kunnat njuta av ännu en härlig och snörik vinter, som gör att jag har nya skidmil i benen och kan återkomma till Mullsjö för revansch! Fniss, skämt å sido, men det är klart att tävlingsmänniskan gör sig påmind när jag så här i efterhand inser hur nära jag var en topp-tre-placering! Ska nu vila kroppen i några dagar, sedan hoppas jag på nya mil i Dammekärr och kanske ett nytt skidäventyr nästa helg... Ja ni hör - jag har nog blivit galen! Äääääääääääääääälskar skidor!

I tävlingsledet!

Blev glatt överraskad igår när Vasaloppsadmin mailade och meddelade att jag är flyttad till tävlingsklass. Med tanke på att jag startar samtidigt som eliten, så blir det säkert trångt fram till första backarna och därför hade det kanske varit bättre om jag hade fått vara kvar i startled 3 (motionsklass 1), men samtidigt ska det förstås bli oerhört spännande och inspirerande att få stå bakom de ryggar som kommer att tävla om förstaplatsen. Eller också oerhört knäckande... Känner plötsligt ett större tryck på prestation i och med placeringen i detta startled, men kan ju inte göra mer än mitt bästa. Vad det räcker till återstår att se - både före, valla och dagsform kommer att vara avgörande utgången och det är ju knappast något jag kan påverka just nu, så det är väl bara att känna lugnet och träna vidare i skidspåret. Ser ut att bli en fin vinterdag - härligt!

Bilder från Jizerska

Hittade bilder från Jizerska-loppet på nätet. Fanns fotografer på plats och vet åtminstone när två av bilderna togs, ca. 5 km från mål strax efter Nová Louka. Kunde ju tyvärr inte göra något namnbyte (tog ju över startnumret med kort varsel från en annan Alehofare som blev sjuk), men hoppas ändå få använda mig av loppet som seedningsgrundande till Tjejvasan. Får hoppas att Vasaloppsjuryn nöjer sig med ett intyg och bildbevis! :)

I sådana fall hittar ni mig i Tävlingsledet - det vore något!!! To be continued...

Lista

Blev inspirerad av Therese:

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Jag åkte Tjejvasan.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Ger aldrig några sådana.
3. Fick någon du känner barn?
Ja.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack gode Gud för det.
5. Vilka länder besökte du?
Spanien, Italien och på vägen dit Danmark, Tyskland och Österrike.
6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
Människan vill väl alltid ha mer av det hon tycker om?!
7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Kanske inte datumet, men dagen när Spanien vann fotbolls VM och vi var på plats i Spanien. Denna galna glädje…
8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att familjen ha fått må bra.
9. Vilket var ditt största misstag?
Gjorde nog inga större misstag.
10. Vilket var ditt bästa inköp?
Sommarstugan. Men det återstår förstås att se efter lite utvärdering!
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Som enskild grej naturligtvis sommarstugeköpet.
12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Att ta mig i mål efter Tjejvasan och naturligtvis alla härliga stunder tillsammans med barnen.
13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Har varit mer febrig och förkyld än hittills under mitt vuxna liv. Ramlade i längdåkningsspåret och skrapade haka, kind och näsa.
14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?
VM-låten samt Waka-waka!
15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Bättre. Jag har tränat mer.
16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Nej. Försöker leva i nuet, så ingen idé att ångra vad som hänt eller inte hänt.
17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Önskar att jag inte tog så illa vid mig av människor som tycker och tänker en massa som de inte har något att göra med.
18. Hur var din julafton?
Den var perfekt! Kul att mamma och pappa överraskade med att komma till kyrkan och lyssna på Sanna när hon sjöng.
19. Blev du kär?
Nej, men jag älskar min man!
20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Livet på Lærkevej.
21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej, lägger inte energi på att hata.
22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Lyssnar på det mesta och gör numer sällan nya upptäckter.
24. Önskade du dig något som du fick?
Ja.
25. Önskade du dig något som du inte fick?
Kanske, eller också inte. Försöker nog se till att få allt jag vill ha!
26. Vilken var årets bästa film?
Vet faktiskt inte.
27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Åkte längdskidor!
28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Familj & vänner.
29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Har väldigt gärna klänning, även till vardags. Gärna en värmande scarf eller sjal. Är även ett stort fan av underställ!
30. Vad fick dig att må bra?
Familjen och vännerna – och några dagars fasta.
31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Har inga våta drömmar om någon! Hade dock gärna blivit inspirerad på längdskidor av ett riktigt proffs! (dock endast när det gäller skidåkning!)
32. Vem saknade du?
Min syster (bor i Umeå) och hennes små barn, alla kompisarna i Spanien.
33. Vilken var din bästa månad?
Alla månader har faktiskt haft sina höjdpunkter, så jag vill inte välja.
34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Säkerligen en hel del.
35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Antar att man menar detta året gentemot förra: Det kommer säkert bli färre dagar i utlandet, eftersom sommarstugan gjort entré i våra liv.

Jizerská padesátka

Ja, så heter långloppet som jag avslutade skidresan i Tjeckien med. 25 km i ett par plusgrader. Första gången med klistervalla under skidorna för min del. Kändes att man åkt många mil tidigare i veckan, men stakning och diagonalåkning funkade bra. Värre var det uppför. Benen kändes sega. Dessutom var jag för varmt klädd, så vid första vätskekontrollen gjorde jag ett 5-minuters stopp och såg till att få av mig lite kläder och öppna upp träningsjackan. Tunnare vantar och mössa av gjorde att det kändes mer uthärdligt i den sista backen uppför, 4 km... Var dock en mycket bra genomkörare och nyttig lektion i att jag nu åker så pass snabbt att jag inte behöver oroa mig för att frysa. Tiden blev 1.48.07, vilket jag måste vara oerhört nöjd med, även om det förstås stör mig att jag med mindre kläder och piggare benmuskler enkelt hade åkt 15 minuter snabbare.

Det var en härlig skidvecka i Tjeckien i sällskap av OK Alehof (orienteringsklubben). Alla visserligen kända ansikten sedan tidigare, men nu möjlighet att lära känna alla lite bättre, och vissa riktigt bra. Var riktigt härligt första tre dagarna med ca. 5-8 minusgrader, riktigt snabba spår och fantastisk skidåkning. Därefter väderomslag till runt nollan och på själva tävlingsdagen ca. +2/+4 grader. Blev riktigt tungåkt i spåren, så barnen ägnade sig mest åt pulkarace de sista dagarna, med undantag för lördagen, då de tävlade i Mini-Jizerská. David blev 5:a i sin klass och Sanna 12:a. Riktigt bra med tanke på tävlingens storlek och naturligtvis roligt och spännande att få möta barn från andra länder. Så, nu har alla i familjen förutom Martin gjort internationell tävlingskarriär i skidspåren! Fniss!

Besöket i Tjeckien bjöd på många minnesvärda stunder, men också en och annan nyttig läxa. Att se hur folk fortfarande lever i fattigdom, i dagens Västeuropa, gör att man känner stor ödmjukhet inför hur bra man själv har det. En gammal man kom en morgon dragandes på en släde med två spänner vatten i. Han saknade rinnande vatten i sitt lilla hus och jag antar att dusch inte var och tänka på förrän till våren för hans del! Matlagningen på hotellet var också ett eget kapitel. Jag hade verkligen ställt in mig på enkel kost, efter rapporter från de som var med på resan förra året, men blev faktiskt positivt överraskad över att den mesta maten i sin enkelhet var helt ok. Enkelt var ordet, men vällagat. Fantastiskt att se hur de tog tillvara allting. Inga såser, utan till kyckling och ris serverades buljongen från kycklingen. Av överbliven mat från kvällen innan gjordes nästa dag till lunch en god soppa. Ingenting gick förlorat. Av överbliven havregrynsgröt på morgonen gjorde de på kvällen dessert med grädde, choklad och rom, men då tipsade jag mamman i köket om att man kunde göra grötbullar istället! :)

På hemresan satt hela bussen och snörvlade och själv dras jag också med en förkylning. För lite sömn har dessutom gjort mig extra hängig, så ännu har det inte blivit någon träning på hemmaplan. Kanske imorgon. Det kom ju ny snö i natt, så det är klart att jag längtar ut i spåret igen.

God Jul och Gott Nytt År

Vill bara passa på att önska alla nära och kära en riktigt god och mysig julhelg.

Om inte förr, så ses och hörs vi på det nya året!

Min underbara morgon!

Tisdag kväll och inboxen gästades av ett nytt, helt oväntat uppdrag modell större, med leverans dagen före julafton... Jag som precis hade städat på skrivbordet och tänkt att nu hinner jag både med bokföring och röj i arkivet i god tid innan det blir jul. Satte igång direkt onsdag morgon med avbröts ganska snart av en knackning på dörren. Nu var det ju inte själva jultomten som dök upp, men för mig en minst sagt lika kär vän som på grund av elden i Surte inte kunde ta sig till jobbet och därför kikade förbi på en kopp morgonte. Vet inte hur länge vi blev sittande, söta M, men pratstunden med dig var precis vad jag behövde för att få lite extra inspiration till nya uppdraget. Martin var iväg på kundaktivitet igår och kom hem strax före 4 i natt (gissa vem som ska få ta hand om alla bestyr ikväll och vem som ska krypa upp i sängen med en god bok?!?!!), så det blev många timmar över för arbete igår. Tempot har varit rasande högt och inspirationen har flödat. Har därför kunnat slutföra 5 dagars arbete inom loppet av ca. 2 och känner mig just nu ruggigt nöjd. Blev så exalterad över min framfart att jag helt glömde bort sjukgymnasten nu på morgonen... Fick som tur var lov att komma om en timme istället...

Tyvärr har regnet öst ned under morgonen, så min framfart i längdspåret lär nog bli mer begränsad än den på tangentbordet. Imorgon bär det av mot Småland och där förmodar jag att morgonens nederbörd kommit i form av snö, så självklart får skidorna följa med. Gjorde ett styrkepass i spåret igår kväll. Körde 1 mil stakning på 45 minuter, vilket jag känner mig riktigt nöjd med. Hoppas så att snön ligger kvar i Dammekärr, så att jag slipper avbrott i skidträningen. Känns naturligtvis viktigt för stundande tjejvasan, men inte minst för ryggen som tycks må alldeles prima av dessa rörelser. Hoppas sjukgymnasten är lika imponerad som jag...

Publicerad!

Skickade ett inlägg till Alekuriren och blev, hör och häpna, publicerad! Min ganska kritiska inställning till skolans förre rektor (till idiot!) gjorde nog att jag hamnade på listan över spärrade avsändare och därmed fastnade i tidningens skräppostfilter... Fniss! Kul i alla fall att denna insändare kom med! Hälsn. den omvände "Rebellen"

http://alekuriren.se/veckans/39.pdf - gissar att länken endast kommer att fungera denna veckan - nästa vecka är det ju ny info på sidan 39!

Om materialet tas bort, lyder i alla fall budskapet så här:
På måndagsmorgonen firades traditionsenligt lucia på Nödingeskolan. Bakom lucia, som i år representerades av Sanna Eriksson i 5S, följde en lång rad av tärnor, stjärngossar, tomtar, pepparkaksbarn och små dansande möss.
Den skönsjungande kören ackompanjerades av Lennart Hellberg på dragspel. Programmet var omfattande och bjöd på många klassiska lucia- och julsånger, men också på diktläsning och någon mer nyförfattad sång.
Att det blåser positiva och förnyelsernas vindar på Nödingeskolan märktes tydligt bland både barn och personal, som alla bidrog till denna fina morgonstund.
På bilden syns elever från 5S precis efter andra föreställningen. Från vänster: Hanna Sandberg, Ronja Sandros, Sanna Eriksson, Louise Svensson, Emma Svennungsson, Malin Breifors.

Vår fina lucia

Busiga tomtegubbar!

Luciatåget på väg in, Sanna tätt följd utav Klara. Visst är de lika?!

Efter andra framträdandet: Lucia med sina tärnor. Från vänster. Hanna, Ronja, Sanna, Louise, Emma och Malin.

Smygstart på julen...

Mamma och pappa kom upp ikväll för att inte missa Sanna som skolans lucia imorgon. Överraskade med årets första julbord - blev så sugen på julmat igår, så jag tänkte helt enkelt att varför inte sätta igång omedelbart?! Igår blev det julsenap och julgodis, idag skinka, köttbullar, grånkål och knäckebröd + lite köpt gravad lax och sill (där upphör tyvärr mitt intresse för att vara pysslig!). Blev väldigt lyckat - och gott! Tycker ofta att man sparar allt till juldagarna och när det sedan är dags att äta har jag aldrig någon riktig lust. Blir liksom mätt bara på matoset! Men idag var det riktigt gott - säkert för att vi smygstartade. Om några timmar är det dags att gå upp och förbereda inför lucia. David har lussefirande kl. 07.20 och 08.30 är det dags för stora luciatåget där Sanna blivit lucia. Hon är så förväntansfull och spänd över att gå med levande ljus i håret - återstår att se hur mycket stearin vi har att borsta bort ur håret imorgon kväll...

Önskar er alla en underbar och mysig luciadag.

....några mil till...

...insåg precis att jag inte alls har 477,7 km att slå, utan 518,8 .... Jag åkte visst några mil efter tjejvasan också... För att kunna komma i närheten av det, eller slå det, misstänker jag att det liksom förra året krävs 100 dagar med snö. Men, kanske är det för mycket att hoppas på? Håller tummarna för att kung Bore är här för att stanna!

Framfart i spåret

Kände mig seg igår och beslutade mig redan på eftermiddagen för att ställa in zumban. Tänkte även strunta i skidåkningen, men så fick jag liksom ny energi efter maten. Vallade skidorna med blått, Martin med lila, och så åkte vi upp. Första varvet kändes det som om kroppen och hjärnan inte var riktigt synkade, men på varv 2 kändes det genast bättre. 3:e varvet på 2,5:an gick i rasande fart, även om Martin hade det lite kämpigt med isbildning under skidorna. (Synd att jag inte såg när han ramlade i utförsåkningen!) Blev även 2 varv nere på slingan innan Martin tyckte att vi skulle ge upp för dagen - själv hade jag sådant glid, att jag vid det laget kände att jag gärna hade åkt vidare hela natten! : ) Blev sammanlagt 11 km. När vi mätte 2,5:an visade det sig att den vintertid är drygt 3,2 km (om man åker Görans backe och lilla skogsslingan vid ängen), vilket innebär att jag hittills åkt flera km (kanske t.om mil!) längre än vad jag räknat med. Ska fortsätta mäta sträckorna idag, så att det blir rätt framöver. Kan ju tyckas spela mindre roll, men den som känner mig förstår säkert att jag är ute efter att slå förra årets kilometerantal, vilket slutade på 477,7 Tjejvasan inkluderad. I årets kalander står det just nu 84, så som ni förstår är det många träningspass kvar...

Jättemysig adventsfest

Sannas klass hade ordnat med adventsfest i går kväll och det blev verkligen en jättelyckad tillställning. De framförde sketcher, hade ordnat med tipspromenad och lotteri och bjöd på olika framträdanden, bland annat i form av sång och musik. Var imponerande vad de hade lyckats sätta ihop på egen hand. Bra uppslutning bland föräldrar också, så vi var nog 60 personer inklusive eleverna. Vi hade ordnat med pepparkakor och glögg, men flera barn hade dessutom bakat på eget initiativ, så det var många kg kakor som slank ned till kvällsmat igår kväll. Dessutom bättrade barnen på sin klasskassa med drygt 2600, vilket de naturligtvis var väldigt glada över.

Gårdagen var för övrigt en helvetesdag. Alldeles för mycket att göra på jobbet, en hel del krånglande översättare och massor onödigt merjobb. Verkar som om alla har hybris inför jul. Kände mig dessutom otillräcklig mest hela dagen, eftersom jag utöver fixet inför adventsfesten (vilken jag naturligtvis prioriterade och inte alls tänker ha dåligt samvete för) dessutom hade behövt närvara i skolrådet som sekreterare (som jag blev utsedd till utan att ens vara närvarande!) och var kallad till möte i rekryteringsgruppen på Dammekärr. Skolrådet hade jag naturligtvis inte en chans att hinna till: Klockan var 20.45 när vi hade städat färdigt och styrde kosan hemåt. Ringde till Dammekärr i hopp om att jag inte skulle behöva åka dit efter en redab alltför lång dag. Men jodå, folk var fortfarande på plats, så det blev ytterligare en tur... Klockan 22 var jag hemma igen och äntligen, med kraftig magkramp, kunde äta lite kvällsmat. (Kakorna var goda, men ersätter naturligtvis inte vanlig mat). Hjälpte sedan syrran med korrektur av engelsk ansökan till ett nytt jobb och stupade trött i säng strax efter midnatt. (Dock mycket nöjd över den slutgiltiga versionen - nu håller jag tummarna för att hon och familjen hamnar i Malmö istället för i Umeå efter nyår!).

Idag har krånglet på jobbet fortsatt och jag blev glatt överraskad när jag insåg att det var just idag som jag och Stina hade bestämt att ses. Precis när jag lyckats knäcka en riktigt seg nöt dök hon upp här med räkmackor, julmust och saffransbulle. TACK min vän. Det var precis vad jag behövde. 2 timmar tog lunchen och det var en av de trevligaste stunderna på länge.

Vilade (av förklarliga skäl, dvs. tidsbrist) från skidåkningen igår och hade värsta abstinensen. Idag hoppas jag på en ny mil och sedan ett svettigt zumba-pass. Mår verkligen dåligt när jag inte kommer ut i skidspåret och inser verkligen hur mycket jag har saknat snön sedan den egentligen "alldeles nyss" försvann! Håller tummarna för en lång och kall vinter, med många mil i skidspåret. Ack, sköna tanke...

Julstämning

Fotade lite i vardagsrummet inför 1:a advent. Finns så mycket fint man kan göra med naturen som hjälp. Älskar vitt och grått och vill nästan bojkotta jultomtarna i år. Men efter lucia har jag lovat barnen att de ska få komma fram. Skulle egentligen gå igenom och sortera bort en massa i den där jullådan man har, men barnen är ju knappast av uppfattningen att "less is more", så det är väl bara att ge dem fria tyglar och låta dem fylla huset med tomtar och pynt. Det finns ju, i just det avseendet, som tur är en dag som heter tjugondag knut, även om jag nu inte alls önskar att juletiden ska vara slut. :)

Revansch i spåret

Efter påläsning på internet lade jag ned 30 minuter på vallning innan det var dags för en ny runda i spåret igår på lunchen. Valla smetades på i olika lager efter konstens alla regler och temperaturen ute fick lila burken att verka helt rätt. Men att verka rätt och vara rätt visade sig vara två helt skilda saker. Den lila vallan fick till och med glidvallan att verka trög och jag fick till och med staka mig fram i nedförsbackarna för att få skidorna att gå framåt. Envis som jag är kämpade jag på i 9 km, med ett vallabyte efter 7. En Alehofare dök upp i spåret och lät mig prova på något hemmakok till valla, som tyvärr inte alls hade de rätta egenskaperna. När jag gick på 2 meter höga styltor (kanske överdrivet...) och det var isbildning i hela vallan gav jag helt enkelt upp. Uppvärmd efter zumban fick jag dock ny energi, gjorde en snabb omvallning till blått både på glid och fäste och hade sedan 9 nya och perfekta km i Dammekärr. Bra fäste uppför och härligt glid nedför. Kändes som om jag kunde ha åkt i en evighet. Men det hade ju varit några timmars träning tidigare på dagen, så förståndet fick helt enkelt bestämma över viljan. Ny snö under natten och förmodligen svårvallat igen. Blir eventuellt en vilodag idag, eftersom det är mycket annat som står på schemat. Men om temperaturen kryper ned mot -4, så kan det förstås hända att jag omprioriterar lite i schemat...

Resultat, vecka 1

Första veckan med skidföre summerar vi 5,5 mil. Blev 8 km på söndagkvällen i mycket svårvallat före. Kändes som om jag hade grus under skidorna och jag fastslog ganska snart att röd valla med all säkerhet borde ha varit lila. Överlag var det ändå en härlig kväll i spåret och vintern ser ju ut att hålla i sig, så det får bli nya tag redan idag. Må så gott!

...aldrig riktigt nöjd...

Sanna med feber gjorde att planerna på stugrenovering fick flyttas på framtiden även denna helg. Man kan ju börja fundera över om det verkligen var meningen att vi skulle köpa stuga. Men, vi får lagra all energi tills väder och hälsa tillåter och se fram emot renovering i flygande fart till våren.

Efter en förmiddag i pyjamas och en eftermiddag med skidstudion i soffan tog jag och Martin oss i kragen och gav oss ut på några varv i spåret. Blev 7 km i förvisso nyspårad terräng, men nattens konstsnö gjorde att vallan bara bet i nysnön som föll, men inte i det hårdare underlaget. Värsta bambi på hal is. Aldrig ska man då få vara riktigt nöjd! Men - imorgon får vi göra ett nytt försök. Hoppas på mycket snö i natt!

Fredag eftermiddag och totalt 4 mil

En hektisk dag på jobbet, en dotter med hög feber, en man i Köpenhamn - lite mycket på schemat gör att milen i Dammekärr kändes extra trög i eftermiddags, men ack så välbehövlig. Skönt att rensa huvudet inför helgen. Nu ska jag zumba i en timme, sedan blir det dags för fredagsmys....

Första milen för säsongen

Härlig kyla som bet i kinderna lockade till att testa milen för första gången för säsongen. Känner mig stark rent konditionsmässigt, men beträffande skidtekniken känns det att det var ett tag sedan sist. Borde verkligen investera i ett Vasalopps-läger för att få hjälp med tekniken, men det är så himlans dyrt. Och när ska man hinna?!

Ett gott skratt...

På barnens skidträning i tisdags hade tydligen ledaren sagt: "Titta, där har det legat ett djur". Sanna svarade: Nej, det var min mamma!!! Det var alltså gropen efter mitt fall när jag fick skidan utanför kanten och välte ned i diket! Märket efter mig ser verkligen litet ut i förhållande till min faktiska storlek - låg verkligen där som en fällkniv och gropen ser ungefär lagom stor ut för ett rådjur. Härligt att bjuda hela barnligan på ett skratt i alla fall!

8 nya km och sammanlagt 2 mil

8 nya km på lunchen och nu sammanlagt 2 mil. Har ont som 17 i ljumskarna - är värsta utmaningen att försöka hålla balansen utan spår och det blir ju ett antal felskär under en runda. Höll mig dock på benen även idag. Skönt - underlaget är hårt och ett fall i hög fart skulle helt säkert göra riktigt ont! Nu lite stretching, sedan läxförhör med Sanna som har prov på Norden imorgon, ikväll friidrott/brottning med barnen och sedan dags för veckans höjdpunkt: Zumba!

8 nya km

Tisdag kväll: 8 nya km i -12. Inga nya vurpor att rapportera.

Premiär i skidspåret

Trots att snön legat tjock i nästan en veckas tid har det inte blivit några skidspår i Dammekärr ännu. Tog en långpromenad upp dit i fredags, i iskyla som riktigt bet i kinderna, bara för att konstatera att det nog skulle bli en ganska slirig premiär i spåret. Efter zumba-passet igår kväll beslutade jag mig dock för att trotsa spårkommittens ovilja att göra spår (eller vad det nu beror på), och efter 4 km kändes det ganska hyfsat ändå, ospårat som det var. Blev ett fall på första varvet - fick ena skidan utanför den "pressade" kanten och välte helt enkelt ned i ett dike. Kunde inte mer än skratta åt min uppsyn. Gjorde sedan en klassisk "halka på ett bananskal"-vurpa och slog i bakdelen rejält, men det var bara att resa sig och åka vidare och bjuda barnen på ett rungande skratt! Ikväll blir det skidpass nummer 2 - klubben anordnar skidträning för barnen och då tänker jag passa på att åka, förhoppningsvis både länge och väl. Längtar redan!

Loggbok, stugrenovering

Snön fick våra tankar på stugrenovering att läggas på is under helgen som gick - backen upp från stugan är helt enkelt inte helt vintervänlig för bilar som saknar 4-hjulsdrift! När solen tittade fram idag kunde vi dock inte hålla oss ifrån vårt [blivande] paradis, trots att termometern visade på -14 när vi kom fram. Brr! Tog en stund innan kaminen blev varm, men som tur är funkar kofot även tillsammans med tjocka tumvantar. Rev spånplattor och gipsskivor i innerväggar under ett par timmar och hoppas nu kunna stämma möte med snickaren för att fundera över hur vi bäst går vidare. Har massor av tankar och funderingar som vi bara längtar efter att förverkliga. Men samtidigt skönt att snön kom och bromsade lite - då får man tid att fundera lite extra, så att man förhoppningsvis slipper ångra en massa beslut i efterhand. Hoppas på bra väder i helgen, så att vi kan stöka vidare.

Loggbok, stugrenovering

Måndagen den 15 november
Vi får nycklarna till stugan och styr omedelbart vår kos mot Solvik för att börja röja bland möbler och husgeråd som lämnats kvar. Fyller en hel släpkärra med skräp som vi kör till tipppen.

Fredagen den 19 november
Åker ut till stugan så snart barnen slutat skolan och börjar gå loss på inredningen! Vi river ut köket och börjar slå ned väggar. Barnen river loss tapet i ena rummet och är så flitiga till att hjälpa till. De hittar en tidigare fiskrök i trädgården och börjar naturligtvis leka med elden och har riktigt roligt i flera timmar. Mamma och pappa kommer förbi framemot kvällen och följer sedan med hem till Nödinge. David börjar känna sig dålig.

Lördagen den 20 november
Snöoväder sätter stopp för vår fixardag i stugan, dit 10 vuxna anmält sig. Pappa, Martin och Sanna trotsar dock vädrets makter och tar sig fram på sliriga vägar, medan jag och mamma stannar hemma och kurerar David. När vi lite senare på dagen ansluter har innertak i kök och tidigare sovrum rivits ned, gammal isolering avlägsnats och takstolar frilagts. Plötsligt känns vår lilla stuga riktigt rymlig! Mamma fixar efter bästa förmåga (nu med endast 1 krycka!!!) och gör fina vinterarrangemang. Får en kanonfin krans till dörren. TACK! Barnen leker vidare med sin eldstad och busar i snölandskapet.

Söndagen den 21 november
Åker till stugan på förmiddagen och går loss på innertaket i tidigare vardagsrummet. Frilägger takstolar även här och plötsligt känns allt mycket större och luftigare. Sigge, Frida och lilla Unni kommer och ger oss en hjälpande hand, bland annat med att börja riva innerväggar och såga ned lite grenar inför framtida trädfällning. Fam. Eriksson från Nödinge kommer och hämtar upp Joel som sovit över hos oss och innan vi styr kosan hemåt kikar även Krille, Åsa, Hedda och Hjalmar förbi. Det blir många tankar om vad vi ska uppleva i stugan framöver, även om inte alla kände samma entusiasm över Angelicas idé om vinterbad i snö med tillhörande upptining i bastun!

...det blir aldrig som man tänkt sig...

Väggar har förvisso rivits, tapeter slitits ned, grenar kapats och eldhögar skapats - men, dock inte helt planenligt. Men vi tar det från början... Mamma och pappa hade en ledig dag på sitt B&B och styrde kosen mot Solvik redan på fredagseftermiddagen, då jag, Martin och barnen körde ett första röj. Det blev thaimat (beställde Satay, men fick något helt annat...) och ganska tidigt i säng. Vi skulle ju träffa snickar-Patrick i stugan lördag morgon kl. 9. Ställde klockan på 6.30. Snön hade börjat falla lite lätt. Strax efter läggdags kom Davids gående och var ledsen. Glödhet. En febertopp. Typiskt. Inte nu... 10 vuxna skulle ju dyka upp i stugan om några timmar... Lördag morgon när klockan ringde möttes jag dessutom av drygt 2 dm snö när jag kikade ut i morgonmörkret. Sms:ade snickarn och ställde in - framkomligheten på småvägarna ut till stugan torde inte vara de bästa i vinterväglag och jag ville inte ha några liv på mitt samvete. Sms:ade även till övriga hjälpande händer och ställde in på grund av snöyran. Pappa, Martin och Sanna beslutade sig dock för att trotsa snön och styrde sin kos mot Solvik strax efter frukost. Jag och mamma stannade hemma med David, som trots allt snabbt blivit bättre. När vi fick info om att vägarna var hyfsat farbara anslöt även vi. Då hade innertaket åkt ned i ena rummet, mineralullen flög genom luften och vi bar ut skrot och sorterade i brännbart, metall etc. Barnen hittade en liten jordhåla att elda i och var lyckliga pyromaner i några timmar. Innan mörkret föll styrde vi kosen hemåt igen - elektroniken hade gått sönder på släpet, så vi tänkte att det var bäst att få hem det för lagning innan det blev alltför svart. De branta uppförsbackarna satte nästan stopp för vår hemfärd, men tack vare antispinn slirade vi upp de sista centimetrarna och kunde tryggt återvända till Nödinge. Söndagmorgon verkade vädret ganska ok, så vi åkte ytterligare en sväng till stugan och började slita ned innertaket i det andra rummet. Sigge, Frida och sockersöta Unni kom förbi och hjälpte till och hade dessutom packat med värmande kaffe och te. Gott denna ruggiga dag. Krille och Åsa kom också förbi med Hedda och Hjalmar och hann med en första stugsyn, så även Kerstin, Allan, Alice och Joel - tack för besöket! Martin och Sigge började gå på gips och spånskivor i innerväggarna - när vi ändå rensar, tänkte vi att vi likagärna kunde riva ut allt. Blev så luftigt med lite högre i tak och trots att allt inte riktigt blev som vi först tänkt oss denna helg, blev slutresultatet efter första jobbarhelgen riktigt bra. Några grenar på ett par träd hann också kapas, så plötsligt började även tomten ändra karaktär. Ser redan fram emot nästa helg, då vi förhoppningsvis kan slutföra rivningsarbetet (det vi kan utföra själva). Sedan börjar det roliga - återställandet... ser så fram emot att börja bygga upp, välja material och börja se allt ta form. Sitter med ritningen just nu och försöker fundera över hur man bäst utnyttjar varje kvadratmeter. Blir nog en sväng till en arkitekt senare i veckan, så att man slipper vara efterklok och fundera över varför man inte gjorde si eller så. Bilder och en uppdatering följer snart.

Årets julkort

En lite lugnare vecka på jobbet har skapat utrymme för lite kreativitet - skönt att kunna säga att åtminstone utsidan på årets julkort är klara! Presenterar ett litet smakprov på

några av varianterna. Läääääääääääängtar så efter 1:a advent. Vill putsa fönster och få upp stjärnor och ljusstakar nu med det samma!